Aftonbladet – 28 mars 1860, sida 2

Ja, vackra hästar. I staden, som icke ligger långt härifrån, få vi snart marknad, och der behöfver ni endast välja. Och när blir denna marknad? Nästa torsdag., Det är bra, vi skola fara dit, och i brist på annat åkdon begagna vi telegan. Må ske! Jag skall laga den i ordning. Vid dessa ord aflägsnade ryttmästaren sig ur vagnboden och begaf sig upp till sina rum, under det han samspråkademed den flegmatiske Timotheus. IE Den, som framlefvat ett sådant anspråkslöst lif som det Petter Abdivitsch förde, utan att förirra sig i idgella drömmar, utan att bygga några luftslott och utan att betrakta sig som en undantagsvarelse, af ödet ämnad till någonting utomordentligt, kan lätt föreställa sig den glädje ryttmästaren, under sin enformiga och ödsliga vistelse på landet, erfor vid tanken på denna märkvärdiga stadsmarknad, lika ryktbar inom hela orten som Leipziger-marknaden i Tyskland. Tanken på denna händelse gjorde på honom ett så gladt intryck, att han visade sig mera vänlig emot den listige Conrad och mera öfverseende emot öfriga personer, som omgåfvo honom. Han slog sjelf, med egna Händer, uti en stor sup bränvin åt Timotheus och skildes icke från den älskvärda kusken förrän han begaf sig till hvila. Emellertid oroade honom en smärtsam tanke. Jag måste köpa ett par hästar, sade han till sig sjelf, det är klart. De usla kampar, som jag örft efter min fader, kan jag icke begagna. Svårigheten är endast att få några penningar. Conrad, den skälmen, har nog penningar, derom är jag säker; men han lärer icke lemna mig några. Jag måste redan i morgon bittida skaffa mig reda på om icke här i trakten finnes någon jude. Finnes det