Aftonbladet – 28 mars 1860, sida 2

ugnt och ordentligt som det gerna var möjigt, tack vare myndigheternas humanitet och wssociationsandan hos folket. Staden var indelad i 11 kretsar, hvilka hvarlera häde till valförrättningslokal någon af le många stora salar, som både de offentliga ;ch enskilda byggnaderna i Bologna ha öfverflöd på. Sedan förteckningen öfver de röstande blifvit uppgjord och tryckt, delades namnen i alfabetisk ordning, och hvarje distrikt fick flera bokstäfver. Detta skulle ba vållat olägenheter på månget annat ställe, men i Bologna lättade det deremot omröstningen och gaf dessutom en anledning till lemonstrationer, hvilken ej lemnades obeSEN Mästarne och gesällerna i de sätskilda yrkena samlade sig enligt gammal kommunaloch skråsed, för att rösta tillsammans. De sammanträdde på något utsatt ställe under sina fanor och emblemer — med musik, om de hade råd dertill — med sina klara röster, om de voro för fattiga att bestå sig instrumenter. När alla voro samiade, tågade de en corps från det:ena omröstningsstället till det andra, från A till Z. Vid hvarje ställe gingo de, som der skulle rösta, upp och lemnade sina sedlar, medan deras kamrater väntade utanför på gatan under hurrarop. Omröstningen tillgick på det enklaste och ordentligaste sätt i verlden, men hemlig kan den svårligen kallas. Jag skall beskrifva hur det tillgick på ett ställe och dermed gifva ett begrepp om hur det tillgick å alla. Jag tager t..ex. den afdelning, som mottog röstsedlarne af alla med initialen M. Den förrättade sitt värf i ett af de fyra hus, som familjen Pepoli eger på samma gata. I alla italienska städer finnas vissa familjer, som äro så helt och hållet införlifvade med dem, att allt hvad de ega anses för stadens egendom. Bland sådana familjer är Pepolis, isynnerhet nu då denna familjs öfverhufvud är en af de mest populära män i Romagnan. Detvar således den naturligaste sak i verlden att man tog den gamla ståtliga salen i hans palats till omröstningslokal. Man går uppför trappan i en af dessa kolossala vestibuler, som man -ej finner annorstädes än i Italien och i hvilka ett af vår tids hus skulle få rum raed tak och allt; man befrias af en tjenare från käpp, paraply eller hvadför ett annat fredligt anfallsvapen man har; man öppnar dörren och -befinner sig inne i en stor sal från sextonde seklet; på hvars väggar familjemedlemmarnes vapen äro målade, hvars golf är af marmor-mosaik och der dessutom en mängd gamla familjeporträtter titta ned med förundran på de vanhelgande förrättningarne. Särdeles var det en herre i röd toga som såg mycket betänksamt på en jernkamin, hvilken för tillfäller är ställd midt i salen för att taga bort värsta kölden från denna massa af sten. Midtför dörren står ett långt bord och deromkring ett dussin herrar i öfverrock och hatt. Bordet är betäckt med flera folianter, hvilka se ut som mantalslängder, och i midten finnas skrifmaterialier. Framför bordet står en ungefär 2 alnar hög trälåda med 4 sigiller ofvanpå och i midten en ritsa, liksom tv en fattigbössa. Två herrar stå bredvid den, liksom för att vakta en stor skatt. Den röstande kommer in och vet ej hvart han skall gå. Man säger åt honom att gå fram till bordet. En lång herre med magnifikt bår frågar honom hvad han heter. Det är afdelningens ordförande, Minghetti— en af de få politici. som gjort sig ett namn under de sednaste händelserna i Italien. En af folianterna öppnas; när man hittat den röstandes namn ges ett tecken, och så sticker han ned sin sedel, den försvinner i den förseglade, lådan, eftersom detta är föreskrifvet, men innehållet är icke någon hemlighet, ty nästan hvar och en bade sin röstsedel på hatten eller mössan samt tog den derifrån för att stoppa den i lådan; alla de sedlar jag såg voro för annexation. Det var i följd af denna samverkan af korPorationer, yrken och arbetslag, som så många kommo att deltaga och som omröstningen kunde ske så hastigt. I dag på morgonen kommo biott några få stänkröster in; som hade försenat sig. — Jag har hört, att på samma sätt tillgått å de andra omröstningsställena, och jag tror det, ty jag :åg processionerna på vägen. Vägarne äro just nu icke de angenämaste, ty de äro betäckta med halfsmält snö, men detta hindrade icke allmänheten från att talrikt samlas till omröstningen. t Åse Bl ridderskapet och adelns plenum i dag förekommo till behandling expeditionsutskotets förslar till underdånig skrifvelse i norska