Aftonbladet – 28 mars 1860, sida 2

sigte mot ansigte med en yngling om tjugofem år, med ett rödbrusigt ansigte, krusigt hår och jättelika former. Kom hit, min vän, sade ban till honom. Den unge jätten närmade sig ett par steg. Kom ändå närmare. Säg mig hvad det der är. Det der? Ja.n Hu.u skall jag veta 1et? Huru du skall veta det. Är du icke kusk här på gården ? Jag kusk ? Är icke du Timotheus? Jo, visst; men jag är icke kusk. För att det skall finnas en kusk, måste det finnas hästar och åkdon. Är det der ett åkdon? tillade Timotheus föraktligt, i det han sparkade till de klumpiga qvarlefvorna af brischkan. Denna oförskämdhet i tal och handlingssätt ökade ingalunda ryttmästarens vrede; tvärtom, cen blidkade den. Kanske också att Timothei höga gestalt och kraftfulla muskler ålade ryttmästaren, honom omedvetet, en viss moderation. Han var icke grälig utaf sig, den hederlige Petter, och till och med då någon af manskapet vid hans sqvadron hade druckit mer än vanligt, iakttog han alltid en viss måtta j sina uttryck. ,Du har icke varit länge här? sade han till Timotheus i ännu mildare ton, jag har icke sett dig förr : Nej, Jag bar icke varit här länge.n Jag måste nödvändigt skaffa mig ett annat åkdon, och till att börja med måste jag köpa mig hästar. Å Naturligtvis,, inföll Timotheus med ett ut-! tryck af glädje. Vet du hvar jag skulle kunna få några? Hvem skulle veta det, om icke jag? — Vackra hästar ? :