Aftonbladet – 28 mars 1860, sida 2

någon, så är jag lugn, De kanaljerna äro alltid villiga att ingå på alla slags affärer. I morgon således! Och ryttmästaren insomnade under dessa behagliga reflexioner. Så ringa Petters titel och förmögenhet än var, uppväckte dock hans ankomst till trakten mycken nyfikenhet. Hans namn hade många gånger blifvit uttaladt hos borgmästarens i den närbelägna staden. Man var förvånad öfver att den unge ryttmästaren ännuicke gjort några höflighetsbesök hos ortens förnämsta herrskaper, och man beskyllde honom redan för oartighet och sturskhet. Förhållandet var, såsom vi sett, att Petter icke vågade fara ut med sin dåliga vagn och sina eländiga hästar. Lyckligtvis fanns uti en usel koja i grannskapet en jude, som med mycken beredvillighet efterkom ryttmästarens inbjudning, besåg hans byggnad och hans trädgård och egor samt lemnade honom, man vet icke så noga på hurudana vilkor, en skinnpung full med klingande mynt. Den så mycket efterlängtade torsdagen inträffade slutligen, klar som en högtidsdag, med en högblå himmel, en ljum luft och marken öfverallt grönskande. Timotheus hade så väl putsattelegan och med så mycken omsorg ryktat och snyggat upp de båda gamla hästarne, som tillhört den saligen afsomnade egaren till Kostinkoff, att mer än en åskådare vid första ögonkastet kunde bedraga sig på halten af detta ekipage och att kaptenen sjelf betraktade det med en icke anad tillfredsställelse. I god tid defilerade en mängd kärror, lastade med alla slags föremål; på den närbelägna vägen. Vid sidan af dessa kärrlass promenerade en mängd bondfolk, männerna stolta öfver sina hvita långrockar och sina svarta,