Aftonbladet – 22 mars 1860, sida 1

MUSIK. Ole Bulls uppträdande på den tredje af de I konserter å kongl. teatern, hvarvid han biträdt, åtföljdes af ett om möjligt ännu mera entusiastiskt bifall än hans föregående och hvilket nådde sin höjd efter hvart och ett af de irenne af framropningar interfolierade fantasistycken, som konstnären, efter utförandet af sin komposition Et Vilspel i Lion, hade den lika stora artigheten som outtröttligheten att föredraga utöfver programmet. Dessa stycken utgjordes: det första af ett blixtrande och praktfullt fyrverkeri eller med andra ord dei tekniskt bänseende med de mest halsbrytande svårigbeter utrustade variationerna öfver Paisiellos melodi till Nel cor pit non misento, hvaråt det i hög grad energiska och inspirerade. föredraget förlänade konseqvens och en viss inre sammanbållning, det andra stycket var en fortsättning eller ytterligare utläggning af det första, samt det tredje med Näckens polska till tema, hållet sisom sig borde i enklare stil. Utom den ofvannämnda koms positionen förekom : dessutom af Ole Bul!s egna: Cantabile doloroso och rondo giocoson samt den redan vid Konstnärens första besök härstädes synnerligen omtyckta Polacca gue:s riera.; hvers många vackra och karakteristiska partier äfven utmärka sig för mycken omvårdnad i detaljernas behandling. Efter denna, konsertens slutnummer, blef den utmärkte exekutören trenne gånger framropad. Utom dessa hans egna kompositioner spelade Ole Bull äfven en Fantåisie Hongroise i zigenarstil af Ridleij Kohne, som intresserade genom flera egenskaper af melodiskt och egendomligt behag