I stället för cänzonettari af Masset, som i anseende till mll Gelhaars inträffade sjukdom ej blef af, sjöng mll Andree densamma aria ur Puritanerna, som vid nästföregående kon sert, hvarpå äfven nu välförtjent bifall följde. Hr Dahlgren gaf åt Octavios första aria ur Don Juan en anstrykning af modernt sentimental patos, som icke rätt väl öfverensstämmer med den okonstlade känsla och enkla skönhet, som utgöra grunddragen i denna aria. Likaså sjöng mll Lublin på ctt i flera hänseenden erkännansvärdt sätt Der Wanderer, utan att dock förmå deråt skänka den varma. romantiska färgton, hvari Sehubert hållit den. Ouverturerna till vElverhöiv och Barberaren i Sevilla, började konsertens afdelningar. Hr RBichard Dybecks aftonunderhållning meå nordisk folkmusik sistlidne lördags afton var besökt af ett så talrikt auditorium som De la Croixs salong beqvämligen kunde rymma, och det lifliga intresse, som än i-en lyssnande uppmärksamhet, än i upprepade bifallsyttringar gaf sig tillkänna vid åhörandet af våra herrliga folkmelodier och folkvisor, vittnade på ett ganska tillfredsställande sätt om att anta-Ii let icke är ringa af dem, som veta att värdera de dyrbara skatter vi i desamma ega — åyrbara såväl för vår natidnalkänsla särskildt som för poesien och musiken i allmänhet. Man har talat om att hr Dybecks soirger skulle bafva sin egen publik, hvilket något mystiska och utan närmare . definition åtföljda yttrande väl äfven skulle kunna antagas för godt, ifall meningen dermed är att beteckna denna publiks skiljaktighet ifrån vissa kotterier, hvilkas brist på sjelfständig och egen omdömeskraft — den må nu härröra af ett skeft och inskränkt åskådningssätt af konsten, af artistisk uppblåsthet, eller af en viss natorlig andefattighet, eller af samtliga dessa egenskaper, som understundom torde trifvas tillsammans — kommer dem att rycka på axlarne och med ringaktning se ned på en soir med idel inhemska tonstycken, under det de falla i förtjusning, eler åtminstone så låtsa, vid åhörandet af en vattenhaltig, men pikant och konstrikt sammansatt musikalisk produkt af någon utländsk medelmålta. 3Då programmet till den ifrågavarande aftonunderhållningen undergått endast föga förändring mot föregående års, och vi då varit i tillfälle att närmare redogöra derför, kunna vi nu fatta oss så mycket kortare derom. Efter den vanliga inledningssången på Orsamelodien upplästes en af hr Dybeck författad intressant afhandling om nordisk folkpoesi och musik, och utom MHögtidsstycken i svenska landsorter, Svenska polskor, Svenska och norska folkdansar, ibland hvilka alla en hvar var anmärkningsvärd för sin utpräglade karakter, förekom en folkmusikalisk öfverblick, innehållande en följd af olikartade stycken från de flesta svenska landsorter. harmonierade och för orkester instrumenterade af Aug. Söderman, hvilken förtjenstfulla sammansättning vann nu, likasom då vi förlidet år en gång hörde den å Mindre teatern, mycket erkännande. Ibland de vokalstycken, som utfördes, må nämnas den för sin fornordiska anda utmärkta sången om kämpen Grimborg, harmonien satt af Haeffner, den vackra vallvisan Gå vall, gå vall te Brohytte falll, den elegiskt sköna: Det led sig så sent till en aftonestund, Medan liljorna grop. hvaraf en artförändring återfinnes i första häftet af tidskriften Runa, hvarest omqvädet iyder: Medan sjögarna gå; samt den utmärkt vackra folk-koralen: Väktare, hvad lider tiden, Till din bemgångs klocka slår? 4 2 3 MAG TM AM my ed. 4 I DA MAG VI OS OR BA KN RR RAR rg RR be ck BH NN LER Jr med-sin allvarliga, manande och anderika melodi. Äfven förekommo tvenne gladare visor, nemligen: Gossar ha vi och gossar få vi och Hej hoppsan, galanta flickor ä vi. som, ganska förtjenstfullt sjungna af fru Bianchini och fru Ölander, begärdes och erhöllos omigen, samt slutligen den herrliga sånger till Norden: Du gamla, du fria, ou fjellhöga Nord,., sjungen i kör, hvilket visserligen är bättre än att vara den förutan, men dej vackra och sanna eftekten af körens infallan de efter solosången saknas nu, och så mycke: mera af dem, som för några år sedan hörde Olof Strandberg sjunga tenorsolot i denna aj den nordiska naturens på en gång friska och veraodsfulla poesi genomfläktade sång. 2 Vid soiren biträdde, utom de ofvannämndr sångerskorna, en kör af amatörer med ganska goda röster, samt Mindre teaterns orkester under ledning af deras skicklige anförar: br August Söderman. Utförandet var i all: mänhet ganska lyckadt, men hvad särskild: den vackra Domaredansen beträftar, så för lorade den utan tvifvel icke så litet af si ursprungliga karakter genom det nog mycke restoartade tempo, hvari den nu togs. Att vid blifvande aftonunderbållningar ätven åtskilliga andra folkvisor m. m, jemte några af dem, som hittills förekommit, mi komma i benägen åtanka, skulle vi vilja hemställa till den om våra nordiska minnesmärken, sägner och melodier så högt förtjentc soirsgifvaren, likasom till andra vederbörande att icke längre genom ett slags trångbröstad: skråtvång förhindra våra bästa sångare ifrår att bidraga till höjandet af intresset för musikaliska tillställningar af såZnationel art son de ifrågavarande. GÅRDAGENS AFTONPLENUM. Rlddarefanat anh Ä datn oc a a a SYS SATTE USRARERNA ST Se ASSSSEA ESE T EAT