Aftonbladet – 21 mars 1860, sida 2

Humboldts brefvexling med Varnhagen von Ense. (Forts. från gårdagsbladet.) Efter att ha skildrat den villervalla, som de franska prinsarnes uppträdande 1836 åstadkom vid hofvet i Berlin, der man å ena sidan ville visa sig tvär emot dem för att behaga Ryssland, men å andra sidan af konungens estämda befallning tvangs att vara höflig, yttrar. sig Humboldt året. derpå om den blifvande hertiginnan af Orleans sålunda i ett bref af den 17 Maj: Prinsessan Helena har genom sitt behagliga väsende och sin andliga ;fvarlägsenbet äfven här besegrat inången rå och motsträfvig materia. Det var rätt löjligt att se huru vissa personer gjorde våld på sig för att vara allvarliga, fulla af värdighet och narraktiga. Hvad som isynnerhet gläder mig är att hon med den största belåtenhet går sitt nya fädernesland till mötes. Lyckligtvis är man inom den stora franska verlden fullkomligt fri från den småaktiga griniga tadelsjuka, som herrskar i Berlin och Potsdam, der man under hela månader tanklöst sysselsätter sig med en sjelfskapad karrikaturbild, fostrad af en matt inbillningskraft. I Varnhagens dagbok finner man under den I Aug. 1838 följande om stormakternas dåvarande ställning till det nya Frankrike: Humboldt berättade mig under ett långt besök nyheter från Töplitz. Konungen af Preussen och kejsaren af Ryssland ha å båda sidor undvikit att vara allena med hvarandra, emedan såväl den ene som den andre befarade att sålunda komma i förlägenhet. Kejsaren talade vid. flera tillfällen helt föraktligt om det nuvarande franska regeringssystemet och ännu värre om Ludvig Filips person särskildt. Furst Metternich tog allting lätt och likgiltigt samt visade ringa bekymmer för det närvarande, men närde städse den dystra tanken, att efter Ludvig Filips död en ny vändnin: skulle taga sin början och kriget blifva oundvikligt. Vill han väl blott intala andra detta? frågade jag mig; ty hos Metternich måste man alltid först och främst pröf :a huruvida en opinion för tillfället passar för hans ställning Öfver Adam Millers aristokratiska funder tingar yttrar Humboldt den 3 Juni 1839: Att rädda fäderneslandet — säger Gentzens orakel — det är att återinsätta den preussiska adeln i sina gamla rättigheter, att befria den från alla skatter, så att den må kunna efter en kort underhandling fritt erbjuda mo