Aftonbladet – 17 mars 1860, sida 3

fall ska vi sömma honom i guld, och landshöfding Nordenfelt också, som uttalade så vackra sympatier för qvinnan, att han borde belönas .med -att få sitt län på sina knän som den otäcke löjtnant v. Braun sjöng om en annan landshöfding i Blekinge. Mense, friherre Creutz, haiv borde då rik: tigt brännas! Komhan inte också och påstod art qvinnan kom synden åstad. Jag tänker jag, att om han varit i Adams kläder, så hade han. nog låtit äpplet smaka sig; äfven om Eva varit fulare än hon var, och det går rasande lätt att skylla ifrån sig: när det är fråga om ågonling som passerat för 5682 år sedan; sej då håller jag hellre med den lille söte hofpredikanten, som påstod att både mannen och qvinnan voro lika skyldiga: till -osämjan i äktenskapet, fastän han gerna kunnat vara lika artig som de båda landshöfdingarne och sagi att det är mannen ensam. För det är det i alla fall, inte sannt, kära du? För resten ta: :ades det både hit, och-dit, och somliga :-ville att naturen skulle bestämma saken, och somtiga ville att äktenskapet skulle vaära ett: sakrament, och somliga att det skulle vara ett kontrakt; och några tyckte att makar, som plifvit skilda — ja, jag vill inte upprepa den der otäcka lagtermen — skulle inte få helsa på hvarann, och andra ville att: de skulle få träffas —-men allt det der tyckerjag att man borde låta dembes ämma sjelfva, ty man kan väl vara. goda. vänner: ändå, fast :man skiljs åt, tycker jag. Och jag vet då flera äkta män, som aldrig nånsin varit så ofta och så gerna hos sina fruar som sedan de biifvit skilda åt. Hur det var, så slutades den: saken, och så börjades det med att helga hvilodagen. Och let måste jag säga, att de talade som prester illesammans, och när den söte hofpredikanten kom fram med sin lilla passionspredikan, så var det som om ett eko, från min ljufva rembygd återskallat. i mina öron; och jag -yckte mig riktigt försatt till: det-herrliga Westergötlands skögär och dalar! Ack! Hvad han leklamerar bra! Till hälften Dahlqvist, och till hälften Bjurstenl san man riktigt säga, när han med det ljungande: ordet slår ned;-på-de-otrogne1 Och så efter honom kom en äldre man! längst fram i koret — ja du får ursäkta, men jag anser mig ha varit i kyrkan. — och den påstod min baron skulle vara landshöfding: också .— men let är inte. möjligt: och är.det möjligt; så är det ett misstag, ty han är klippt och skuren till kaplan. Och så slutade denna oförgätliga förm:ddag, medan, jag, hört en annan.herre mumla någonting..som nte; hördes,: och-det skulle. bli fortsättning på; eftermiddagen: Jag kastade uti mig middagen;oelv klockan sex satt jag redan deruppe i sällskap medtantPAgneta, söm på mitt. ord. för den gången afstod från bibelförklaringen på Skärgårdsgatan, och gick opp på-riddarhusetoi stället... Och hon ångrade sig samnerligen. icke, tysom plenum börjades, så fick hon höra en predikan; hvartill minsann inte Skärgårdsgatan kan uppvisa maken. Vi greto som barn båda två, och fast jag förut gerna -bar velat roa. mig litet, på.söndagen, så kommer jag hädanefter att ha tråkigt på söndagsaftnarney efter som det är så både gudligt och ridderligt! Der fånng visserligen talare som liten grand voro af denna verlden, men de försvunno. som små molntappar uti detta kristeligasolljus, der man talade. om Guds finger som ristade lågen: i stentaflorna, och om den rysliga afguden jernväg, och om expeditionschefer som rest till Belgien i stället för annorstädes på Skärthorsdagen, och om. Johannes Döparen. sedan, ehuru: jag. inte xam påminna mig-om det var före -ellereiter sedan Kan förlorade hufvudet. Nogafatt et var uppbyggligt, och blir inte öfverste Ericson bannlyst efter den betan, så vore det märkvärdigt, ty det vore ju fasligt om. Iokomotivet skulle ha rättighet att -hvissla: åt en predikant, liksom: publiken åtenskådespelare, sonY den inte tycker om: Ack ja mih egen vänl Tant Agneta och jag blefvo så rörda båda två, att vi greto våra näsduka. fulla, och yckte-oss. se prestkragar öfver allt på de blåa vänkarnes När vi kommo ned: på torget så mfamnade tant mig och ropade snyftande : Tack älskade barn! Hädanefter kommer jag ut alltid besöka bibelförklaringarne. på ridlarhuset.I Ja min egen: vän! När dub-vår kommer nitiupp till Stockholm, så: skola vi: alla trel jas åt dit upp, och du skall, liksom jag. inna att dygderha på taket äro ett intet emot tygderna derinne! Du skall liksom jag tjusas t dessa gullene,. hemlandstoner, och liksom I. jag skall du få en sömnlös natt genom att sänna ditt-innerstauppskakadt af dessa herriga ord ifrån dessa ridderliga läppar. Ochå 0, slut för denna gång! Om Jördag tänker ag åter gå dit upp, och om du, vill — ack! Våsst vill dull — så. skrifver jag snart ånyo m denna lagstiftareförsamlingyafohvilken jag vöppas i framtiden blifva en medlerå:: Tusen syssar från dit egen, oförvanskliga vän Selma, P. S. Det var sannt det! Jag glömde tala nm attmin söte hofpredikanträtt.dugtigt lexade ipp: ett par gråhårsmän som voro ogudaktiga 10g att påstå det man kan dyrka Gädatinörtädes än i kyrkan. Han var som engeln med let bart huggande-svärdet! Densamma. P. P.S. Glöm inte att till nästa vecka kicka upp! min andrå krinolinz den bär är ör liten, och pappa Vill inte ge mig pengar il en ny. Jag kall hälsa di från Gös lan går igehom Marieberg, och håller på att å riktiga mustascher! Gud, så skönt! Densamma. (Insändt.) tterligare om veterlnärinrättningarne ön tar Mara AE Tar. a Eran A least I cv fm RAR -— fe Mr Mr JR Ce