Aftonbladet – 17 mars 1860, sida 3

Fruntimmersbref från riksdagen. Min lilla, söta .vän!. Du.kan inte tro med vilken glädje, ja med hvilken outsläcklig stolthet jag nedskrifver dessa efterföljande ord, som--säkert också skola komma ditt lilla sextonåriga bjerta att hoppa af förtiusning, och somma dig att slå in en eller annan tråd för ycket uti väfven — tänk dig bara ått —— nej, ära den som äras bör, jag får lof att börja en ny rad: Jag har varit på riddarhusetHi!ll! Ja, min sötaste Mathilda! Ack! i Arkadien äfven jag har varit — — Hvarför, hvarför fick jag ej bli qvar? Så sjunger jag med Wennerberg, då:jag i minnet återkallar denna. herrliga onsdag — ty det var i onsdags, som jag kom upp till detta mål för alla mina drömmar, denna mina lagars förhoppning. och mina sömnlösa nätters :jusande hägring!Ackl! Om du visste, hur d t känns-att sitta der uppe på. läktaren i:sköldarnes skugga — som en herre sade åt mig. då han, utan att änna mig. förde en ganska animerad konversation hela tiden! Det var en. ganska intressant karl; fast jag sedan fick höra att det kulle vara en afsigkommen baron —— men let är detsamma, en afsigkommen baron. är alltid tusen gånger bättre än hvilken annan sem helst, som icke kommit af sig! Han talade flytande och-oupphörligt-och brydde sig !cke om något: svar, och han omtalade; för mig, att han bor der uppe under riksdagarne, och Hvar kan väl en adelsman bo bättre än på detta nobla hus, som de kalla det. Men nu till mina: känslor, då jag kom upp! Du vet huru svag jag är för det stora uti verlden, och bland. det största jag kan tänka mig är en sådan samling af lagstiftare, hvilka, med kärlek för mensklighetens stora framtidsfrågor, uppöffra dagens ro och nattens wila! Och. sedan jag nu sett riddarhuset, så tro aldrig att jag gifter mig:med brukspatroned — — nej, lillå löjtnanten är bra mycket bättre, och-jag har inom mig fattat det beslutet att jag skall blifvalagstifterska innan ag dör! Löjtnanten är visst inte kaputt ännu, eller hvad det kallas, men jag hoppas att ran blir det med tiden, och då är det ingen fara för fösterlandets framtid längre. Tänk dig en saly stor och höghvälfd som himlen, sköldbesatt som: ett stamträd från Noachs tider, med skrank, gula söm ungmön lockar, och bänkar, blåa som Frejas ögon, med en plafond af Ehrenstrahl och gasledning utaf Bergström, och sedan, sittande och ligsande om hvarandra på dessa bönkar, allt hvad Sverge har stort, lysande, ridderligt och tappert! Midt-i fonden en stor vas, och under den landtmarskalken med sin staf, son lär vara en skänk af drottning Christina — hvad: det gör mig stolt att den gafs af ett runtimmer! — Framför landtmarskalken ett stort bord. med tjocka folianter och en smal sekreterare — framför detta bord ett mindre sådant med. två snab skrifvare, af-hvilka den cne utafmin afsigkomne baron kallades diplomaten. Men hvad som mest-af allt slog an på mig, var att se denna sublima blandning aflagstiftare, som dernere offrade på fäderneslandets altare, Man såg der hvitbåriga, gråbåriga, Sräspräckliga, svarthåriga, ljushåriga, skäggiga och skägglösa riddersmän, alla lika-allvarliga och genomträngda af den sublima idens vesuviska brand! Bredvid: den grånade genera:en sitter den förtjusande underlöjtnanten, bredvid presidenten med kraschan extraordinarien ned lorgnetten i ögat; det är den mest ari;tokratiska jemnlikhet man kan tänka sig. Min baron bakom mig omtalade. också, att Sromsistens, då det var fråga om att man ;kulle behöfva studentexamen eller er viss inkomst för att komma in på riddarhuset — ck min Gud; så simpelt! Så borgerligt! — så motsatte sig en gråbårsman detta; af det käl att: då skulle rika adelsmäns söner intel ängre Kunna få lära sig; buru de skola bära -8 åt, utaf de äldre, och det tyckte jag var nycket förståndigt: sagdt; jar Jag skulle vilja så ännu längre! Man borde nemligen låta alla delsmäns: barå få komma upp på riddarhuset sedande fyllt tolf år; ty: en berrligare Måbarnsskola kan man väl inte tänka sig! OCh då skulle råcen så mycket säkrare blifva oblandad och rem! Ja, jag skäll tala med Gö!a om det der, när vi bli gifta, ch han blir Saputt: Just som jag tänkte det der; så sloglandtMarskalken klubban i bordet så att jag hopvadehögt ivädret, och så började sekreCråren ätt läs upp protökolet för sista samAätkomsten. Ingen menniska Hörde på det, men alla godkände det ändå; utaf förtroende till sekreteraren; sade min baron. Och derpå började den högtidliga förhandlingen, öch det var fråga om äktenskapsskilnad. Du kan tänka dig, med hvilken uppmärksamhet jag lyssnade, ty sådant der kan vara godt att ha reda på för framtiden. Och nu, bered. dig på nåsot förskräckligt! Du vet huru vi flickor sydde baron Creutzs namn i silke med blommor omkring, och buro detta namn som en amulett på vårt hjerta, sedan han kommit med Sm motion om giftomannarättens borttagande sedan en flicka fyllt fenton år! Du vet med hvilken förtjusning vi tänkte oss denne rid-i dersman som en ung, blomstrande Adonis, och huru vi inneslöto honom i våra böner? Nåväl! han är en förrädare!!! Tag bort honom från amuletten och sätt dit landshöfding Montgomery i stället — — det Kan ingen Mmenniska hjelpa, att han är gråhårig! Tänk 18, vårt ideal påstod, att qvinnan var skulen till osämjan i äktenskapet; tänk dig att han påstod att vi äro praktlystna, obilliga i värafordringar, att vi ruinerå männerna -genom våra hattar, -klädningar. och -krinoliner! ! jag ryser när jag tänker på-en sådan omsadling — men på samma gång fuktas mitt Oga af tacksamhetens tårar, när jag kommer ibåg veteranen från finska kriget, som steg upp och försvarade qvinnan, detta arma Fin