Aftonbladet – 16 mars 1860, sida 2

— Uti en artikel i Kristianiaposten yttras följande: Hvad det antinorska partiet i Sverge egentligen tror sig kunna vinna genom sina an3trägningar i ståthållarskäpsfrågan är mycket oklart. Det kan använda sitt inflytande för att om möjligt förmå H. Maj:t att neka sanktion på Storthingets beslut. Det skulle onekligen kunna lyckas att dermed bereda oss norrmän en förtret, enär ståthållareembetet är en inrättning, som ej längre -passar för våra förhållanden och står i väsen för vårt lands politiska utveckling. Men om denna inrättning är en olägenhet för oss, så lemnar den å andra sidan icke, Sverge någon motsvarande fördel. Om man beslöte att förnya det längesedan erkändt misslyckade. försöket att skicka till oss en ståthållare; så skulle denne man komma i en ställning, som blefve ännu mycket besvärligare och obehagligare för hbonom sjelf än för :oss. Han skulle här i landet ingenting kunna uträtta för svenska intressen; konungamakten och regeringen skulle han endast bringa-i misskredit samt gifva Oppositionen en styrka och enighet, som den ej: haft på det sednaste årtiondet — Eller är det bara meningen att begagna ståthållareembetet såsom ett skrämskott för att dermed förmå oss till eftergift i andra afseenden? Denna gissning ligger närmast tillhands när man ser ekonomiutskottets beslut. Men denna beräkning skulle icke.slå:in, verkan skulle bli rakt motsatt. Om möjligen svenskarne ha svårt att fatta detta, så begriper deremot hvarje norrman det. Vi anse öfverflödigt att vidlyftigare utveckla denna-sida af-saken. För öfrigt synes af allt hvad söm på sednare tiden har kommit-till vår kunskap, att nämnde parti iSverge mera handlar efter Passionens ingifvelse än efter förståndig öfverläggning. Derför anse vi icke heller :essa tillställningar så farliga, som: de kanhända eljest skulle synas. Väl har partiet ryckt med sig flera än man kunde vänta, men det är icke