Aftonbladet – 16 mars 1860, sida 2

MR — LL bliken, och eger hennes förtroende. Men min man har sina svagheter, och ibland dem deny att hysa: medlidande med den der doktorn,. Kors så beklagligt! kraxade Jacques Tre; sådant anstår icke en god medborgare; detär för beklagligt.s Men jag, ser ni, fortfor madame, jag gör en konst i doktorn, jag. Han må behålla sitt hufvud eller mistat, mig qvittar det lika. Men de der Evremondes; de måste utrotas, och hustrun och barnet måste göra mannen: och fadren :sällskap. , Hennes hufvud:är just klippt: och skuret till det, kraxade Jacques Tre. Jag har sett der några gånger förut blåa ögon och guldgult hår, och det såg riktigt bra ut, när Samson: höll. ett: sådant hufvud i luften. Menniskoätaren talade som en riktig epikurå. -vÄfven barnungen, fortfor. Jacques Tre, med synbar förkänsla af en stundande ögonfägnad, har: guldgult hår och blåa vögon. Och det vankas så sällan att få se barn der. Det ser för näpet utl Med ett ord., sade fru Defarge, återkommande från några ögonblicks tankspriddhet, jag törs ej lita på min man i den här angelägenheten. Och jag inser-icke blott, alltsen i går aftons, att jag icke törs inviga honom ialla detaljerna af min plan; utan jag fruktar till och med, att om jag dröjer, så äfventyrar jag att han ger dem en varning, och att de rymma sin kos. Det får aldrig ske, kraxade Jacques Tre; singen lefvande själ får rymma sin kos. Vi lefva allt för tarfligt nu. Vi borde ha sex tjog om dagen. Med ett ord, fortfor fru Defarge, min man har inte mina skäl att förgöra den der slägten i ringande rot, och jag har inte hans själ, att känna medömkan med den der dok