Aftonbladet – 15 mars 1860, sida 1

stod lutad öfver honom med handen i bröstfickan. Om pi påminner er.;; sade Carton, dikterande, de ord, som talades oss emellan för flera år sedan, så skall ni lätt begripa meningen af dessa ord, när ni läser dem. Att ni minnes dem, det vet jag: det skulle icke vara likt er att bafva glömtider bj ok of Carton höll på att uppdraga handen ur bröstfickan, då Darnay såg upp, förundrad öfver de ord, som dikterades för honom. Carton hejdade sin rörelse; han höll någonting i handen. Har ni skrifvit glömt dem2 — LMG Ja. Är det ett vapen ni håller i banden EM Nej; jag är icke beväpnad. Hvad är det ni håller i banden ? FEN Det skall ni straxt få veta. Skrifividare; det är icke -många ord: som , återstå. Han dikterade åter: Jag tackar Gud att den tiden kommit, då jag kan hålla ord. Att jag det gön är intet ämne för sorg eller saknad. Då han sade dessa ord, med blicken fäst på den skrifvande, förde han sin hand långsamt och. sakta mot Darnays ansigte. Pennan föll ur Darnays hand, ochthan fäste på Carton en förvirrad blick. Hvad är det för en underligilukt?;.sade han. Lukt? Ja; jag kände någonting så besynnerligt .. Jag vet icke hvad det-skulle vara. Det är bara en inbillning. Tag pennan och fortfar. Fort! fort! H Darnay kände sig såsom om han hade f lorat minnet eller blifvit oredig; han bjöd dock. till att såmla sin: tankar och vara uppmärksam. Då han såg på Carton med fördunklade ögon, under det han andades tungt och oroligt, betraktade honom Carton — som åter stod med handen i bröstfickan — med en fast och stadig blick, (Forts. gäsd