Aftonbladet – 14 mars 1860, sida 1

— ———— — Sy ETT KRESNN OEPETR STOCKHOLM den 14 Mars De under de båda sista dagarne hit su komna telegrammer synas antyda stora hände! ser, egnade att innan kort bringa den italienska frågan till en afgörande lösning. Napoleons lystnad efter det vigtiga bergland, som bev: kar ingången till den herrliga hbalfön, tyck:nu med en viss otålighet och farhåga emot e den allmänna rösträttens tillämpning, hvsföre han i lördags lät genom sin tropligtig Constitutionnel helt naivt förklara, att berörde slags rösträtt icke duger i fråga om gebitsförödringar, hvarföre ock för Savoyens afträdantde icke der.na, utan dervarande municipaliteters yttranden lära komma att läggas till grund. Obestridligt är ock att sistnämnda myndigheter erbjuda ett vida beqvämare material för bearbetning än ett helt folk i massa. Franske utrikesministerns yttrande i sitt svar på grefve Cavours senaste depesch, rörande olik: heten af det förhållande, som i detta afseende förmenas ega rum emellan Toscana och Savoyen, lemnar ett nytt prof på franska politikens förmåga att för vinnandet af sina syften göra de djerfvaste hopp i bevisning. Påståendet att Europa icke skulle komma att erkänna Toscanas införlifvande med Piemont synes väl vågadt, då man vet att Ryssland låtit i Turin förklara, att det, ehuru ej i principen erkännande allmänna rösträttens giltighet i strid emot legitimiteten, likväl ej i förevarande fall vill af införlifvandet göra någon casus belli, utan erkänna åtgärden såsom ett faktum. Att Preussen häruti kommer att följa Rysslands exempel, är högst sannolikt, och Englands åsigter i frågan ha länge varit kändas Till den dunkla, slingrande och på plötsliga omkoastningar så rika politik, som Frankrike i hela denna fråga följt, bildar det pånyttfödda Italiens klara, jemna, till sitt mål på raka vägar sträfvande handlingssätt det vackraste motstycke. Det är för hvarje vän af folkfribeten och den nationella utvecklingen ett verkligen upplyftande skådespel att se, huru den man, som hittills med så mycken kraft och värdighet burit Sardiniens krona och som redan i viss mening kan kallas italienatnes konung, nyligen afböjt Cavours afskedsanbud med den högsinta förklaring, att han sjel? ikläder sig det fruktansvärda ansvaret för följderna af den emot Frankrike iakttagna sjelfständiga hållningen. Emot en sådan man förmå diplomatiska noter lika litet som den blixt, hvilken Vatikanen säges nu omsider på fullt allvar ba beslutat att slunga emot det fria Italien i hans person. En ännu mera storartad företeelse är den allmänna hänförelse, som i dessa dagar uppenbarar sig uti Toscana, der landtfölket i massa samlas omkring valurnorna för att rösta i en syftning, som ej längre kan misskännas, äfvensom i Romagnan, der man med visshet emotser ett enhälligt val. Emellertid rustar och befästar Österrike af alla krafter, på samma gång som Vaillant erhållit order att draga den franska armen ur Lombardiet i samma ögonblick som Toscanas och Romagnas införlifvande blifvit proklameradt. Å andra sidan har beslut blitvit fattadt att till den 1 April ställa hela den piemontesiska armån på krigsfot. Allt synes sålunda för den närmaste framtiden bebåda händelser af verldshistorisk vigt. Huruvida proc plemet kommer att lösas på fredlig väg eller med svärdet, torde ännu vara för tidigt att kunna afgöra. RR Som man finner af det i dag ankomna telegram har befolkningen i Centralitaliens stater redan med en ofantlig majoritet förklarat sig för införlifvande med Sardinien. Ek rea