Aftonbladet – 13 mars 1860, sida 3

dock med oändligt större uppoffringar frår statens sida, ehuru, det är sannt, äfven mec vida större fördel för den enskilde. Dernäst antager hr —u, att något förhöjda priser för svensk tillverkning af svensk ma: teriel skulle medföra det onda, att en verkstad, som kan göra en del af t. ex. ett: lokomotiv, gör denna del, införskrifver resten fr n utlandet och låter det hela utgå fullfärdigt såsom fabrikens produkt,. Denna invändning, som i sig sjelf saknar all befogenhet, kan anses tillräckligen besvarad med det tillkännagifvande, som chefen för statens jernvägsbyggnader redan i fjol gjort, att nemligen den svenske fabrikant, som vill förfärdiga lokomotiver, icke från utlandet får taga andra maer-alier dertill än de tillsvidare bestämdt medgifna, nemligen fjedrar och ett par audra artiklar 7). Ytterligare må anmärkas, att hr —ns kritik öfver sättet, ati första gången medelst ett något högre pr.s underlätta svenska verkstälers sträfvan att arbeta för vårt eget lands jernvägsanläggningar, äfven helt naturligen föranleder den motkritiken att en hel stätsegleringsperiod, om icke till och med fyra å em år, måste förflyta innan br-—ns nya verkstäder kunde blifva färdiga och komma i gång. Sådana anläggningar, hvilka, enligt hvad förut ir antydt hos oss, ej ut-slutande bestämmas :ör endast jernvägsmateriel, kunna icke under vårt klimat trollas fram i en hast, utan fordra stark och dyrbar grundläggning, brandfria verkstäder, arbetarebostäder, många andra byggnader m.m. När slutligen detta allt en gång ir färdigt, fordras ytterligare en ganska rundlig tid för att samla och inöfva den betydiiga arbetarepersonalen o. m. d. Med den snabbhet, hvarmed statens jernvägar byggas, skulle således den betydligaste delen af den materiel. som ännu för statens behof erfordras, ytterligare få tagas från utlandet. Att emellertid statsmakterna ha en viss förbindelse att icke alldeles förbise landets redan ganska betydande mekaniska verkstäder, åtminstone när fråga är om tillverkningar för statens eget behof, och när desamma bevisligen kunna här lemnas af vida bättre materiel än de utländska, synes så mycket tydligare, när man besinonar hurusom flera fabriksgrenar ända till den sednaste tiden åtnjutit ganska betydliga och stundom för allmänbefen rätt betungande skyddstullar m. m., och ännu i dag ha åtskilliga omhuldande förmåner i behåll. Huru ha ej t. ex. sockerraffinaderierna blifvit förunnade hvarjebanda dryga fördelar, hvilka kostat tusentals familjer större årliga utgifter än kontributionssedlarne, och detta endast för att med stora rikedomar gynna ett tjogtal enskilda personer, hvilka nedlagt sapitaler i denna fabrikationsgren — en industrl, som noga betraktad ej är att anse stort annorlunda än såsom en kökshandtering. I afseende å landets mekaniska industri och några andra näringsgrenar, hvilka år efter annat tillvunnit sig en ökad uppmärksamhet och aktning i utlandet, har man deremot icke haft gon särdeles uppmuntran eller vänlighet att bjuda på — men likväl ha de med säkra och jemna steg gått framåt — och bevisat att de iro för landet naturliga. Må man dessutom besinna att för all från utlandet importerad rnvägsmateriel är all tull upphäfven. Är det äl då för mycket begärdt, om vederbörande verkstad eller verkstäder här hemma, vid det rsta eller de förs.a kontrakter de nu erbjuda g att afsluta, få räkna sig till godo en på let hela ganska billig prishöjning i ersättning för alla hafda experimenter, undersökningar och dyrbara inrättningar, hvilken prishöjning lessutom vid närmare öfvervägande torde beinnas fullt ersatt genom den, till följd af bättre materialier, solidare och varaktigare tillverkningen. På alldeles enahada sätt ha ju såra flesta svenska ångbåtsrederier förfarit. De ha beställt sina fartyg vid svenska verktäder, oaktadt sådana i de flesta fall kunnat hållas något billigare i England. Och hvarre har man tagit den dyrare varan i stället ör den billigare? Jo, emedan man ansett sig ga full ersättning för priskillnaden uti det, ill följd af bättre materialiers användning, olidare arbetet. Efter hvad vi nu i det föregående sökt lättattligen framställa, torde emellertid den tänande läsaren lika med oss komma till den bestämda åsigt, att ett statslån för anläggande f en ny verkstad med alla dess oräkreliga illbehör, i närvarande fall, då det gäller att an afbrott fortsätta statens jernvägsbyggnar, vore lika obetänkt som bakvändt, hvarmot en lämplig uppmuntran åt redan befintga verkstäder med stadgad rörelse och välvärfvadt förtroende skulle i mångfaldiga änseenden bära goda frukier inom landet. ch dessutom bidraga att qvarhålla diverse villioner rdr inom vårt som bekant temligen I enningbehöfvande land. Maskinverkstaden Beyer-Peacock å komp. i Manchester, hvilken hittills levererat lokomotiver för svenska. statens jernvägar, tillverkar cj sjelf fjedrar. utan hemtar sådana från en annan engelsk verkstad. Beriktigande. I n:r 48 af tidningen Aftonbladet har en insäniare, I afsigt att hos herrar riksdagsmän gå med -. 2: Aer aAal. Å