Aftonbladet – 13 mars 1860, sida 3

sportkärl för saltad fisk, beck och tjära 1: med 66?7; procent, dock så att, om bråkts.: härvid uppkommer, beloppet jemkas till hel öretal; hraremot utskottet i 2:a, 3:e, 5:e och 6:e junkterna afstyrker öfriga af motionärerna gjorda iramställningar. Frågan om svensk jernvägsma:sriol. Till Redaktionen af Aftonbladet. Sedan denna fråga nu omsider efter hela års förlopp på allvar blifvit bragt å bane och rönt ett, som det synes, lifligt deltagande bland mängden af den tänkande allmänheter, torde -fterföljande bidrag till frågans vidare behandling förtjena uppmärksamhet. Den 23 nästlidne Februari innehöll Aftonbladet en art:ke. om fördelen och billigheten af att åt svenska verkstäder öppna til til tillverkning af materiel för landets jer: vägar, helst det ådagalagts att dessa verstöder redan intaga en så aktningsbjudand. stilining, att de med visshet och på ett tillfredss:ällande sätt förmå leverera en betydlig del, eller törhända all den rnateriel, som för våra jernvägar erfordras. Några dagar sednare erfor man att Nyköpings faktori den 21 i samma månad till chefen för statens jernvägsbyggnader inlemnat ett anbud å leverans uf ska rails och lokomotiver. Den 7 denn ned anledning häraf, signaturen —n, s träder åsigten om företrädet af svensk materiel, både emedan sådan tillverkning är i hög grad naturlig för vårt land och emedan den här kan åstadkommas af bättre beskaffenhet än den utländska, uppträdt emot antagandet af det från Nyköping framställda anbud, men deremot för meddelande af låneförsträckningar åt dem, d. v. s. samma förslag, som blifvit i borgareståndet väckt af hr Ekman, som ville -anlägga nya verkstäder för tillv. rkning af ifrågavarande materiel. Några erinringar vid hr —ns artigel torde nu vara desto mera i sin ordning, som hr öfverste Ericson redan öfverlemnat frågan om inköp ai svensk jernvägsmateriel till Kongl. Maj:ts afgörane. Hr —n anser att det vore mycket ill.., om afseende skulle fästas vid anbud, som ske iill högre priser? än som med fästadt afse nde på varans qvalitet äro jemförliga med de utländska. Hans skäl derför är, att en tillverkning uldrig kan blifva naturlig för ett land genom premier, medelst något förhöjda priser, men äl genom statslån åt anläggare af nya verkstäder. Premier, säger han, ?kunna fö leda egare af verkstäder för andra be ändamål att, när bättre sysselsättning ssknas, företaga sådan tillverkning; men om dessa verkstäder ej ega all de medel, som för en god och billig tillverkning erfordras, så uppnöra de dermed när sådan sysselsättning åter erhålles?. Genom lån till anläggning af nya verkstäder, uteslutande afsedda för ändamålet, kan deremot?, enligt hr —nps åsigt, ?eit kraftigt biträde lemnas?. Som man ser, uutager hr —n att en förut befintlig verksta 1. som fter många mödosamma och dyra exp: rimenter för att inrätta sig för tillverkning :f jernägsmateriel, betingat sig i sitt förs.u leveranskontsakt ett något förhöjdt pris på skenor och lokomotiver — af svenskt, ic! e enselskt jern — ej skulle ämna inrätta ed le för en god och billig tillverkning crforderliga medlen. Hvad berättigar till ctt sålant antagande? Eller kan näågontip godt istadkommas utan sådana medel? junmna 10.000 skeppund rails och 10 lokomotiver, som blifva godkända af jernwvigsstyrelsen, tillverkas på ett ställe utan rämnde medel? Man behöfver i sanning icke vara ärdeles skarpsinnig för alt inse, att dutta är omöjligt. Tillverkning af eflekter fir närmare en million riksdaler är en alltför allvarsam sak, för att företagas blott såsom sysselättning för en gäng. Fvrutsättningeu kan äl knappast vara allvar och framkalur för frigt den frågan tillbaka: hvad betryggar staten för faran, att den nya verkstaden, som med dess lånehjelp blifvit anlagd, ick: furt:arande gör rails och lokoaotiver. utan, när anledning dertill yppas, i sin ordning också slår sg på ångmaskins-, plåt-, stångeller vinkeljernstillverkning m. m.? Ingenöng; ty enfaldig vore väl den låntagare, som örbunde sig att alltid göra jernvägsmast riel, fven om, i följd af förändrade förbål auden endas af vore att skörda. Ej heller man förnuftigtvis förutsätta. att statea kan ella garantera anläggaren afsättning, sedan statens jervvägsbyggnader blifvit fullbordade. Än en fråga har br —n framkallit. Är det nemligen meningen att med det boegä statslånet bygga nya verkstäder, anvi: endast för jernvägsmateriel? Antaglig:r sannolikare är väl den plan, att t. ex. verket skulle omfatta träner ej allen.s rails, tyres (hjulringar) åc: äåc., utav grof och fin plåt, gröfre och finare stårg vinkeljern ai alla slag; och att mask : staden inrättas ej mindre för maskint::lverkning i allmänhet än för lokoniotiver. Detta är oundvikligt nödvändigt i ett så icoleradt land som Sverge och md så långa vintrar, samt så mycket sannolikare, som förhållandet oftast är sådavt äfven i utlandet, t. x. vid Crom Avon, just den verkstad, der svenska statens skenor m. m. nu förfärdigas. Der tillverkas ömsevis och efter omständigheterna förenämnda jernsorter, till och med frtennt jernbleck. Om den verkstad, yttrar hr —n, sc m fått Ppremier?, slutar upp med tillverkningen, så staten betalt sådana för att få en ny intv i gång, men har ej vunnit änd:målet( svaras å andra sidan, den nya verkstad, fått statslån under ofvan antyda förnåen, måste slå sig på andra tillverknin. huru ställa sig förhållandena då? Jo, a bar under 14 år varit af med 630,000 : under en del af denna tid hafi ingen ränta derpå, under den öfriga tiden en ringa ränta, och allt detta för att få en ny industri i oåno. men har ej vunnit ändamålet? —