Aftonbladet – 13 mars 1860, sida 2

tt ogenomträngligt mörker, djup som ett filoofiskt system, outgrundlig som ett konsistoiibeslut. Vi hade ämnat tillsammans göra mn tur i staden, men min engelsman drog gevast sin fot tillbaka och jag måste på måfå öka mig ensam fram genom detta akademiska darkness visible,, för att finna ett par versoner, till hvilka hela min resa särskildt var ställd, i främsta rummet det carolinska imiversitetets dansmästare. Om natten kunde vi icke sofva för en kringresande tysk hornlåsaretrupp, hvilken tagit station i hotellets restaurationssal och derifrån i flera timmars id skakade hela byggnaden i dess grundvaar förmedelst toner af den mest äfventyrliga peskaffenhet; den blifvande lord Chesterost var derföre om morgonen vid det mest humlebittra humör, och jag fann honom wid kaffebordet redan insvept i sin ofantliga resschal till bevis på att han åtminstone icke ämnade låta förmiddagståget afgå utan honom från en stad, der man om qvällen ännu begagnar handälyktor, när man skall tvärs öfver gatan, och der man på hotellerna låter virtuoser från Harzgebirge göra natten till dag. I Lund medhbamn jag således icke stort mera, än att säga universitetets dansmästare ett förtroligt ord, öfvertyga mig om attstudentföreningspalatsets nedre våning innesluter elementerna till de förträffligaste sexor, samt vända mig om i trappan till ett visst auditorium. Samtalsvis nppfångade jag dock dessutom, att såframt det verkligen skulle bli allvar af att flytta den medicinska fakulteten från Lund och Upsala till hufvudstaden, har åtminstone den juridiska i Lund icke så fasligt mycket emot att få flytta med, hvaremot filosoferna nog ännu en stund helst önska att lustvandra i sin kära Lundagård och teologerna förmodligen skulle föredraga att likt påfven flytta till Majorca, framför att låta sig neJjsätta i det förpestade Stockholm, der en Ignell trycker sina ogudaktiga böcker och mycken annan andlig otrefnad sprides genom dagblad af helt olika färg med Svensk kyrkotidnings. Hvad jag för öfrigt en passant kunde erfara, var ändtligen att Lunds universitet i den sista tiden i mycket väsendtligt förändrat sig till sin fördel genom de många nya och unga krafter, som der nästan samtidigt inkommit, och att verkligen en viss grad af rörelse framåt der förefinnes, såframt man gifver närmare akt på förhållandena och jemför dem med hvad de voro för blott få år sedan. Med dessa yngre professorer och professorsämnen bör dock åtskilligt kunna göras, annat och mer, än nyss förut, och det bör rättvisligen erkännas, att äfven åtminstone en och annan af de redan äldre med afgjord förkärlek sluta sig till denna krets i s ället för till gubbarnes. För den, som har öra att höra, är det ganska för imbart, att många nya tankar och ideer korsa hvarardra genom luften i den skånska universitetsstadeny ja att der hviskas saker och ting, som måhända en vacker dag skola skrämma de orthodoxa kajorna från den gamla Lundakyrkans bimmelåtsträfvande tinnar för alltid. Besöket i Malmö blef icke synnerligt längre. Vi besågo hamnen, vi fröjdade oss åt gasen, vi proberade Kockums cigarrer, vi studerade Snällposten — det vill säga: jag studerade len — vi bevistade en amaranterbal — det vill säga, vi beundrade ekläreringen och musiken utifrån — vi funno staden vara i allo på höjden af sin samtids alla fullkomiigheter, Vi gjorde en visit hos den glade rådman X. — hvilken charmant man! — vi fingo glädjen af ett besök utaf några Skanörboer, hvilka inbjödo lord Chesterost till en närmare bekantskap med deras intressanta stad, vi mådde väl och ämnade just slå oss till ro för några dagar, då — en händelse! Vi hade stigit af i Malmö stads fashionablaste hotell. Vi egde der till vår disposition en liten elegant våning med förgyllda speglar, sammetsöfverdragna möbler, brysselmattor, och en utsigt! Lord Chesterost hade iklädt sig sin nattrock och tändt en frisk cigarr. Framför honom, der han makligt sträckte sig i den svällande kahapån, stod ett divansbord af palissander med ett täcke af persisk väfnad. På detta bord stod en liten kopp för cigarraskan... Lord Chesterost lyfte tankspridt denna kopp. Nästa ögonblick såg jag honom betrakta den med högsta intresse. Very handsome indeed! hörde jag honom utropa. För mina ögon företedde det lilla kärlet intet öfverraskande. En vanlig Höganäspjes! svarade jag. Höganäs, Höganäs? Hvad är det för slag? Jag måste upplysa honom om Höganäs allt hvad jag visste och litet till. Men detta är då ett etablissemang, som vi ej få underlåta att bese Tyvärr bafva vi lemnat det bakom oss för flera dagar sedan. Det ligger ett par mil norr om Helsingborg. Än sen ? Ni menar väl ej — Att vi resa tillbaka? Precist. Men, min herre l I morgon bittida reser jag tillbaka till Helsingborg och Höganäs. Reser ni med? Mylord...n Men saken stod ej att hjelpa. När en engelsman har fått en id, släpper han den ej för goda ord. Följande morgon var min nystpinne färdiglindad kl. 7, och en halftimma sednare voro vi ganska riktigt — all right! — på vägen tillbaka. Malmö en annan gång, au till Höganäs! Detta var det ofvannämnda ,hoppet rakt emot allt mitt hopp. Doktor Livingstones nyaste upptäckter 1 Afrika. Den outtröttlige. ryktbare resanden och mis