Aftonbladet – 12 mars 1860, sida 2

takfoten af särskilda vid bågarne fästade stolar, och hela taket var inklädt med bräder, hvarå jernplåtsbeklädnaden var lagd. Det är tydligt och klart att de svaga väggarne, som: sjelfva måste stödjas och: hållas upprätta, icke kunde i ringaste mån bidraga att motverka hvalfvets och .takets sidotryckning, samt att tvärtom, för den händelse, remstyckena toge. skada. af röta, såsom nu visar,..sig hafva skett, väggarne. till och med måste bidraga till husets försvagande. Det bör äfven anmärkas, att om än remstyckenas förmultnade beskaffenhet kunnät upptäckas, så hade nya remstyckenos nedläggande varit förenadt med de största svärigheter och ansenliga kostnader, enär detta arbete icke kunnat verkställas utan att till större delen ombygga huset... Men i sådant fall hade förmodligen detta fått en annan ändamålsenligare konstruktion... Det är således vår bestämda öfvertygelse, att byggnaden, inom kort antingen nedramlat i följd af det bristfälliga skick; hvari den. en längre tid befunnit sig, ehuru sådant nu först kunnat tydligen upptäckas, eller-ock måst af samma skäl nedtagas och ombyggas, samt att den nu skedda olyckshändelsen kan anses såsom en försynens skickelse till afvändande af vida större olyckor. Stockholm den 2 Mars 1860. . C. Stål. I. Söderling. RR nt En ny manöver, i hvilken det ömkliga täflar om försteget med det besatt löjliga, har blifvit försökt af det anti-unionella partiet för att om möjligt bringa det derhän,att hr Dalmans. motion i ståthållarefrågan dock. måtte föranleda något slags meningsyttring från ständernas sida. I lördags förekom nemligen i Stockholms Dagblad en såsom ,insänd betecknad artikel, hvilken, efter uppdukande på det väl kända manåret-och i en väl känd skrifart af de med ståthållarefrågan intet sanmanhang egande klagopunkterna mot norrmännen, och öfver de olägenheter Sverge haft af unionen, förklarar, att svenska folkets representanter skulle illa motsvara sina kommittenters förtroende, : derest de icke gillade hvad. ekonomiutskottet. tillstyrkt., dels med afseende på fördragsrevision, dels ock naturligtvis med afseende på riksståthållarefrågan. Men — och nu kommer det egentligen fina i anläggningen — sedan det blifvit spordt, att H.M. konungen skulle i Norge ha lofvat sanktion å förslaget om ståthållareembetets afskaffande, att H. M. ämnar hålla sitt gifn löfte i helgd, och att norrmännen icke vilja befria konungen från detsamma, så, och ehurv ryktet förmält, att svenska råderna skulle gjort ståthållarefrågans behandling i samman satt statsråd till kabincttsfråga, bör man dock hoppas, att hir statsråder icke dess -mindre uppoftra missbelåtenheten och såsom sanna patrioter stanna qvar på sina platser,, något hvartill psinsändaren anser att en ökad anledning skulle lemnas dem derigenom, att ständerna, med gillande af -ekonomiutkottets:utjåtande, vid detta beslut gjorde ett tillägg, innehållatide: att, .derest Kongl. Maj:t likväl af särskilda anledningar sanktionerar Storthingets beslut, rikets ständer dock önska, att denna åtgärd icke måtte föranleda svenska statsrådets medlemmar, till hvilka svenska. folket hyser stort förtroende, att från sina embeten afgå.n Efteråt. kommer Dagbladet : sjelft och gör mycket förnumstigt sina anmärkningar vid insändarens tal om H3 M. konungens löfte, och vid. den på ett betänkligt misstag hvilande konklusionenn. Men, spörjer läsaren, hvad kan meningen vara med allt detta nonsens? Den, som icke redan. i lördags hade tillfälle att förnimma hvad ett med mycket nit utbredt rykte? förkunnade om artikelns ursprung, får saken rätt klar för sig först genom aktgifvande på den tredje medspelaren i komedien, nemligen ?Dagligt Allehanda?, som fått på sin rol att antyda, det den ?temligen mystiska? artikeln bär alla spår af att ega till författare en om åsigterna på högsta ort särdeles väl underPrättad person?. Man är frestad tvifia på sina ögons vittnesbörd, då. .man. ser ett försök att med dylikt gyckelspel söka inverka.på folkets representanter. Man kan näppeligen visa en större missaktning mot landets lagstiftare, än då man förutsätter, att de äro sådana fullvuxna barn, att delåta. dåra,.sig af dylika hocus pocus. Och hvilken skymf slutligen mot den det vederbör, att utsprida, det framläggaren af ett till den grad puerilt förslag, som den: föregifne Dagbladsinsändarens, skulle vara särdeIes väl underrättad om åsigterna på högsta ort. Dagligt Allehanda, som synes ha fått sig tilldelad den i -gamla skådespel åt Prologus anförtrodda uppgiften att förklara hvad med komedien menas, har lofvat att i dag återkomma till ämnet, och vi ha således att förvänta ännu en akt af detta lustiga barnspektakel. En hliclk nå dan antinarelkra aditatiaonan