Aftonbladet – 12 mars 1860, sida 2

Manette, olycklig fånge, på den sista natten af år 1767, i min outsägliga dödsångest, denna anklagelse, kallande dem att, när tiden kommer, för sina missgerningar ansvara inför Guds och :menniskors :dom.. tatt Ce Ett förfärligt sorl uppstod när denna skrift blifvit uppläst: ett sork af blodtörstigt raseri och hämdlystnad: Berättelsen hade -gifvit väckelse åt tidens hatfullaste lidelser; och det fanns icke något hufvud ihela Frankrike, som icke hade: måst falla för en sådan storm: ., Det: var inför denna ? domstol och dessa åhörare fullkomligt öfverflödigt att vidare ut: veckla, huräledes Defarge och hans hustru icke hade-velat låta detta dokument åtfölja de andra i Bastiljen funna handlingarna, som buros i procession derifrån; utan förvarat det, afvaktande rätta tiden för dess begagnande. Lika öfverflödigt vardet att ådagalägga,huruledes detta afskydda slägtnamn längevarit med banm belagdt i S:t Antoine och i döds: registret infördt.. Den man hade ännu icke fännits till på jorden, hvars dygdet och förtjenster skulle i dag på detta rum kunnat skydda honom mot en slik anklagelse. Och det var så mycket värre för den anklagade, att hans anklagare var en välkänd medborgare, hans egen ligifno vän, och bans hustrus far. En? af folkhopens galenskaper Var att vilja härma forntidens tvetydiga politiska dygder och uppoftringar af sig sjelf och andra på fäderneslandets altare. När derföre ordföranden gade (om han icke hade sagt det, så skulle hans eget hufvud icke ha suttit rätt säkert på hans skuldror) att den hedervärde republikanske läkaren skulle göra sig ännu mera förtjent af republiken genom att utrota en brottslig aristokratslägt, och säkerligen känna en helig fröjd vid att göra sin dotter till enka och hennes barn faderlöst, så uppstod en vild förtjusning och patriotisk hän