Aftonbladet – 10 mars 1860, sida 3

landen och en lugnare framtids kraf, han komm till den öfvertygelsen, att det är hög tid att stanr vid den lösning, som har utsigt för sig att bli ai tagen af Europa, och vid hvilken Sardinien får bib hälla fulla utöfningen af det Hörmala inflytande d är berättigadt att utöfva på halfön. Denna kombination skulle enligt den kejserliga r geringens väl öfverlagda åsigt vara följande: 1) Hertigdömena Parmas och Modenas införlifvant med Sardinien; 2) verldslig förvaltning i legationerna Romagn Ferrara och Bologna i form af ett af H. sardinsk M:t i den hel. stolens namn utöfvadt vikariat; 3) Storhertigdömet Toscanas återställande till de: politiska och territoriala oberoende. Vid denna uppgörelse vore den till Lombardiet oc hertigdömena Parma och Modena inskränkta san mansmältningen icke längre ett arbete, åt hvilkc Sardinien nödtvunget måste uteslutande egna sin vemödarden; Turinerkabinettet behölle sin frihet a handla och skulle å sin sida äfven kunna använd densamma till lugnets befästande iltalien, på samm gång det på fast grundval organiserade de till ke aung Victor Emanuels arfländer lagda områdena ti tt väl sammaänfogadt konungarike. Vikariatet skulle förlika sig både med den mun cipalånda, som i århundraden värit en tradition Komagna, och med det naturliga inflytande, hvilke den makt, sm blifvit bherrskarinna öfver störr delen af Pos flodområde, måste önska att utöfva. Detta slags förening erbjöde dessutom den förde ien, att den garanterade Sardinien den ställning, sor det, ur politisk synpunkt sedt, nödvändigt behöfve utt det i administrativt afseende skulle kuuna ställ egationerna tillfreds och, ur katolsk synpunkt sedt åvägabringa en medelväg, hvilken, såsom vi hoppas slutligen skulle lugna meningarne och samvetens Detta resultat kan ej vara likgiltigt för Frankrike medan det i principen icke kan medgifva en radi kal och utan utjemning skeende sönderstyckning a den helige fadrens ståter; men detta bör ännu min ire vara likgiltigt för Sardinien. Vi skola ej för summa någonting, så att de öfriga makter,hvilk: iro upplysta om omöjligheten att : fullständig iterställa sakernas förra ordning och att ej gör: ifseende å de nuvarande förhållandenas kraf, kunn: jemte oss bemöda sig att göra begripligt för påf sen, att denna fritt antagna kombination skulle be vara alla den heliga stolens väsentliga rättigheter. Hvad jag anmärkt om nödvändigheten att före bygga de faror, för hvilka Sardinien skulle utsättt sig, om det eftertraktade andra förstöringar, eger innu. mera tillämplighet på Toscana. Idn att in: förlifva storhertigdömet, d. v. s. att sammånsmälte ett med en så herrlig och ädel historia utrustad: ch hittills med sina traditioner så innerligt samman vuxet land med en annan stat, kan Helt säkert hå uppstått endast af ett sträfvande, hvars våda der kejserliga regeringen omöjligen kan misskänna och hvilket hon är långt ifrån att anse deladt af mäng den af befolkningen. Detta sträfrånde uppenbarar — derpå kan man ej bedraga sig, hvilka sär dinska regeringens, såsom jag ej betvifiar, korrekta åsigter än må vara — Hos dem, söm Hängifva sig deråt, en hemlig tanke på ett krig med Österrikt för att eröfra Venetien, äfvensom en hemlig tanke. om ej. på revolution, så åtminstone på lugnets ho tande i den hel. stolens och konuågariket Båda Si ciliernas stater. Den allmänna meningen borde hvarken i Italien eller annorstädes kunna misstaga sig derom, och de frågor, som det gäller att afgöra, skulle med ny häftighet uppblossa. Utan att för sig dölja de faror, som ännu återstode att undanrödja, för att åvägabringa en lösning, åt hvilken, ifall Turinerkabinettet gåfve sitt samtycke dertill, den kejserliga regeringen skulle egns de kraftigaste och ihärdigaste bemödanden, är hor förvissad att svårigheterna icke åro oöfvervinneliga För öfrigt skall H. M:ts regering, säker att operer på en bas, som fullkomligt tillfredsställer Frankrike och Sardinien, som skänker Italien fred för en lång tid och som slutligen icke alltför mycket förnärmar något af de.intressen, som Europa har rättighet och skyldighet att moraliskt ställa under sin garanti, ej blott icke tveka att tillförbinda sig att på en konferens eller en kongress försvara en dylik kombination, ttan skall äfven förklara den enligt hennes tanke vara oantastlig af främmande intervention I detta fall skulle således Sardinien vara förvissadt att ha oss med öch bakom sig. Ni bemyndigas att förmligen förklara detta för grefve Cavour. Behöfver jag väl nu,-hr baron, utbreda mig i vidtyftiga detaljer, för att visa, bhurudan vår ställning skulle bli, om Turinerkabinettet, fritt i sina beslut. föredroge att löpa alla de äfventyr, som jag antydt och besvurit det att undvika. Den förutsättning, hvarunder H. sardinske M:ts regering skulle ega att räkna endast på egna krafter, utvecklar sig på sätt och vis af sig sjelf, ochdet skulle vara mig oange: nämt att inlåta mig derpå. Jag inskränker mig således till att på kejsarens befallning förklara, att vi ej för något pris skola samtycka att ikläda oss ansvarighet för en dylik fäming: Hvilka sympatier H. M:t än hyser för Italfn och särskildt för Sardinien, som blandat sitt blod: med vårt, skall han ej tveka att tillkännagifva sitt fasta och oåterkalleliga beslut att taga Frankrikes intressen till enda rätte snöret för sitt uppförande. Att skingra vådligaillu: sioner är, såsom jag yttrat till grefve Persigny, ej att otillbörligen inskränka det bruk Sardinien och ftalien kunna vilja göra af den frihet, som vi alltid göra oss en ära af att ha hjelpt dem eröfra, och hvarom de. sista förklaringar, som kejsarens rege: ring erhållit från hofvet i Wien, bära bestämdt vitt: nesbörd; det är helt enkelt, jag upprepar det, att örfäkta vår politiks oberoende och betrygga den för rörvecklingar, hvilka det ej tillkommer oss att ut-eda, om våra råd till deras förebyggande bli utar våföljd. Jag vill ej sluta denna depesch, hr baron, utan ati sifva er några upplysningar i afseende å Savoyer ch Nizza. Den kejserliga regeringen bar med ledsvad förnummit den förhastade och olämpliga diskus sion öfver denna fråga, som uppstått i tidningarne maen hon har omöjligen kunnat betrakta densamm: -åsom uttrycket af en åsigt, hvilken dagligen slå astare rot och som hon bör göra afseende på. Hi toriska traditioner, om hvilka man ej vidare behöf rer erinra, ha framkallat den föreställningen, at: ildandet af en mäktigare stat vid foten af Alperni skulle vara menligt för våra intressen, och ehurt .nligt den i denna-depesch framställda kombinatio ien det ej blefve ett fullständigt införlifvande i Sarlinien af alla de centralitalienska staterna, så är det ikväl säkert, att detsamma, sedt från synpunkten a! le utländska förhållandena, i sjelfva verket skull: eda till ett-alldeles dylikt resultat. Dessa förut ättningar, huru aflägset de än verkligen ligga, kräfv: amma garantier, och Savoyens: och Nizzas besitt ing framställer sig vid denna hypotes såsom er seografisk . nödvändighet för våra gränsers betryg :ande, med förbehåll af Schweiz intressen, hvilk: i alltid önska taga i öfvervägande. Ni bör sålede: ästa grefve Cavours uppmärksamhet på denna punkt nen derjemte förklara för honom, att vi ej önsk: ägga något band på befolkningarnes vilja, samt at: !en kejserliga regeringen icke skall underlåta att;d: ätta ögonblicket är inne, på förhand rådfråga Eu opas stormakter, för att förekomma on skef tolk ning af de skäl, af hvilka hennes förfarande ledes. Ni behagade uppläsa denna depesch för grefve Javour. och tillställa honom en afskrift deraf. : Thouvenel.s