Aftonbladet – 10 mars 1860, sida 3

UTRIKES. Södra snällposten medförde i dag tidningar från London af den 4, Paris och Brissel af den 5 samt Berlin,, Hamburg och Köpenhamn af den 6 dennes. DANMARK. Den i mystiska ordalag förra året omtalade telegrafsaken, hvari kammarherren Berling var inblandad, är nu på konungens befallning nedlagd. Representanten Skau har i slesvigska ständerförsamlingen väckt förslag om en adress till konungen i motsatt anda till den af slesvigholsteinaren Rumohr föreslagna. FRANKRIKE. Vi meddela här nedan i sin helhet franske utrikes ministern Thouvenels de, esch af den 2 sistl. Februari till franska sändebudet i Turin, baron Tal!eyrand. Samma dag afgick en lepesch från Paris till franske ambassadören i London, grefve Persigny, hvari hr Thouvenel meddelar engelska kabinettet det förslag, den förstnämnda depeschen innehåller i afseende å de italienska förhållandenas ordnande, och hvilket är föranledt af österrikiska kabinettets vägran att antaga det engelska bemedlingsförslaget. Denna depesch är af mindre intresse, hvarföre vi ej anse oss böra upptaga utrymmet med densammas meddelande. Den förstnämnda depeschen är af följande innehåll : : Herr baron! Jag har äran tillsända er bifogade afskrift af den depesch, som jag utfärdat till kejserlige ambassadören i London, hvari jag underrättat honom om H. M:ts regerings åsigt i afseende å Wiener kabinettets svar å våra sednaste förslag, samt för hn nom antydt den, såsom jag tror, bästa väg, man har att följa, för att undvika all ansvarighet, utsn att beröfva någon hans tillbörliga frihet att handla, äfvensom för att komma ur en ställning, hvilken snart skulle bli lika farlig som den är invecklad, om der öfverlemnades åt sig sjelf och åt o5eräkneliga eventualiteter. Ögonblicket är derföre inne för enhvar at: med full frimodighet yttra sig, och jag vill nu uta: omsvep framställa den kejserliga regeringens åsigt på det att Turinerkabinettet sjelf må bedöma hvad som tillkommer det att göra under så vigtiga och jag kan tillägga, så högtidliga könjunkturer. Att å ena sidan verka derhän att krigets resulta ter icke i sjelfva Italien sättas på spel, mtn-å andr: idan åstadkomma, att de i en mer eller mindre när: förestående framtid bekräftas genom Europas offici ella bifall, eller med andra ord: att förebygga d: örvecklingar, genom hvilka halfön skulle hemfall: tt anarkien, samt åvägabringa ett varaktigt sakerna: tillstånd, derigenom att man så mycket som möjlig: ställer dem under folkrät.ens skydd — detta är de: dubbla mål, som vi aldrig lemnat ur sigte och sop Ti önska med Sardiniens medverkan slutligen uppnå Turinerkabinettet kan i och för lösningen af denn: uppgift ansluta sig till oss, och framgången vore efte, all sannolikhet betryggad; det står detsamma likaledes fritt att beträda en annan väg; men Frankri kes allmänna intressen skola ej tillåta den kejserlig: regeringen att följa det på densamma och ärlightten bjuder oss att uttala detta H. sardinska M:t: regering har att mellan dessa båda systemer träf!r Sitt val, hvilket jag punkt för punkt vill genomgå med er. : Jag förlitar mig på, herr baron, att om Turiner kabinettet visar sig beslutet att anse den organist tion,.som en del af Italien är kalladt att gifva si; såsom början till en historisk tidrymd, för hvar varaktighet till följd af vilkoren för ordning och fre: någon gräns på förhand ej blifvit satt, samt att fö en hvar framställa den såsom sådan, skola mång: inder undanrödjas genom sjelfva händelsernas na turliga gång. På det att denna organisation i alla: ögon må antaga en dylik karakter, är det nödigi att den icke i sin upprinnelse innehåller element: till en möjlig eller sannolik oordning, hvarken inon Sitt eget-sköte eller i sina förhållånden till utlandet en kejserliga regeringen är åsin sida djopt genom trängd af öfvertygelsen, att-en och samma orsa) skulle medföra så väl den ena som den andra at dessa följder, samt att den ofelbart skulle låta sig örnimmas från och med den dag, då Turinerkabinettet inläte sig i ett företag, som ej sär i någo: örhållande till dess regelbundna medel till inflytandt och kraft att handla. Skulle nemligen Sardinier vilja för mycket utvidga sitt område, så skulle det Sammansmältningsarbete, som det måste företaga stöta på hinder, hvilka det sannerligen ej får döljs Ör sig. Det skall i sjelfva verket se sig mindre måktigt och isynnerbet mindre fritt i sina beslut det skall bli meddraget, men ej längre vara den le: dände; och den impuls, som under de sednare årer utgjort Sardiniens styrka och förlänat det kraft Skall ej längre ha sin utgångspunkt i Turin. I det ögonblick, då halföns öde står på gränsen att afgöras för alltid, skulle den kejserliga regeringen icke kunna draga i betänkande att yttra sig med en frimodighet, hvilken dessutom bevisar hennes lifliga deltagande för ett vänskapligt och allieradt hof; Vi yttra derföre oförtäckt, att den känsla, hvilken i vissa delar af Italien väckt tanken på införlifvandet Och föranledt att tillkännagifva önskan efter en dyE, Snarare är en mot en stormakt-riktad demonStration-än en välbetänkt tillgifvenbet för Sardinien. Denna -känsla skall, om den ej stäfjas i sin linda, Snärt gifva sig luft i anspråk, dem klokheten råder Turinerkabinettet att bekämpa. Huru länge skulle det väl dröja, innan man häftigt skulle förebrå detsamma, att det förnekade och förrådde den sak, för hvars skull allenast det blifvit förstoradt? Inger mMenniska vet det, och sannolikt är, att det skulle bli utsatt för två ganska beklagliga eventualiteter: kri get och revolutionen. en, som öfverväger allt i den fasta afsigten at: blatid alla lösningar finna den som bäst låter förena Sit Med det nnvarak da AA Lkinkåte kindanda förkål Ii