Aftonbladet – 10 mars 1860, sida 2

trakta densamma äfven ur svensk synpunkt, hvarigenom Sverges rätt, så ringa den i detta fall än är, ej lider något förnärmande och något hinder ej uppstår för frågans afgörande. Uti denna reservation bar J. P. Andersson från Elfsborgs län instämt. Slutligen har riksdagsfullmäktigen Paul Hedström reserverat sig, anmälande i första rummet, att han ej öfvervarit den slutliga öfverläggningen om och justeringen af betän kandets motiver och således icke varit i tillfälle att dem hvearken biträda eller ogilla. Reservanten förklarar derefter, att äfven han önskar bristerna i föreningsfördraget afhulpna genom en revision af de särskilda unionsbestämmelserna, men ingalunda genom ett upphäfvande af den nuvarande unionen i dess innersta grundval och stiftandet af en ny slags förening, hvaruti större rättigheter skulle ät Sverge inrymmas än åt Norge, hvars af Sverges konung och ständer en gång garanterade sjelfständighet och frihet derigenom skulle upp häfvas. En annan princip än det nu gällande likaberättigandet skulle, fullföljer reservavten, genast 1 samma ögonblick den antoges, faktiskt uppbäfva unionen mellan 2:ne sjelfständiga riken och göra Norge till ett lydrike. Reservanten anser ett sådant förslag, i sig sjelft alldeles opraktiskt och utan annan verklig följd än Norges förnärmande eller nionens upplösning, ej förenligt med Sverges heder, då det bryter tro och lofven, och strider mot för Syverge förbindande traktater. Det öfverensstämmer-ej med svenska folkets heder att, under sken af att söka befästa den ingångna unionen, fordra sådana bestämmelser deri, som i verkligheten skulle upphäfva unionen och den Norges sjelfständighet vi lofvat hålla i belgd. Paul Hedström har derföre ansett sig böra förklara, att han väl bitr der förslaget. om en revision, men endast för så vidt densamma bygges på fullkomlig lik. ställighet i internationelt hänseende emellan folken. Paul Hedström förklarar sig slutligen ogilla utskottets beslut såväl i afseende på den afstyrkta tryckningen af unionskomitens betänkande, som i afseende på den föreslagna framställningen med afseende på hr Dalmans motion. äsaren finner på annat ställe i bladet reser vantens framställning beträffande sistnämnda punkt, klart ådagaläggande att motionärens yrkanden äro helt och hållet arslagna och att den anhållan, som utskottet i stället föreslagit, alls icke finnes i hr D:s motion omnämnd.