Aftonbladet – 10 mars 1860, sida 2

MM takåsen, och bjelkar gingo tvärtöfver hela rummet. Der låg hö och halm, en vedtrafve, och en hop äpplen i sand. Jag måste gå öfver denna del af skullen, innan jag komstill den med tak försedda afdelningen. Mitt minne är fullkomligen pålitligt; jag pröfvar det på dessa detaljer, och jag har dem alla klart framför migy i denna min cell i Bastiljen, nära slutet af min fångenskaps tionde år, alldeles som om de nu -befunne sig framför mina ögon. På en bädd af hö på golfvet, med en kudde under hufvudet, låg en vacker bondgosse af omkring sjutton års ålder. Han låg på ryggen, med hopbitna tänder, högra handen hårdt tryckt mot-bröstet, och med ögonen stirrande uppåt. Jag kunde icke se hvar hans sår var, då jag på knä böjde mig ner öfver honom; men jag såg att han Var döende, till följd af ett erhållet sticksår. j Jag är läkare, min stackars g0sse, sade jag. Låt mig se ditt sår. Det är inte värdt att se påt, sade SE låt varat. Han gömde det med handen, men jag förmådde honom slutligen att låta mig se det. Det var ett värjstygn, vid pass ett dygn gammalt; men ingen läkarekonst skulle hafva förmått rädda honom, äfven om han genast hade blifvit förbunden. Han hade nu icke många timmar att lefva. Då jag kom att kasta ögonen: på den-äldre brodren, som hade gjort mig sällskap dit, såg jag honom stå och betrakta denne döende vackre gosse såsom om det varit en sårad fogel eller hare; icke alls såsom om det varit en medmenniska. i Huru har detta gått till, min herre? frågade jag. En bondhvalp! En träl! Tvang min bror att draga värjan emot honom, och föll ,