Aftonbladet – 10 mars 1860, sida 2

tiska tidsögonblick. Äfven för priset af Italiens enhet vore sådant ganska betänkligt, men utan denna garanti är det rent af vådligt. Så gerna England än vill fortfarande förblifva i godt förstånd med Frankrike, så kan det aldrig samtycka till en åtgärd, som endast afser att nära Frankrikes ärelystnad, på samma gång den skulle grymt tillintetgöra Italiens förkoppningar?. Äfven de tyska bladen spara ej på anmärkningar öfver det franska trontalet. Så visar t. ex. National-Zeitung i en åt detta ämne egnad artikel, huru den höga ton, i hvilken Frankrike på den sednare tiden talat och handlat, till en stor del varit en följd af de neutrala stormakternas overksamhet, samt att dessa derföre nu måste med mera bestämdhet deltaga i den stora frågans ordnande. Det finnes alldeles icke något skäl för, yttrar bladet, att åt Frankrike öfverlemna Savoyen och Nizza emot Parmas och Modenas införlifvande med Piemont; det sednare skall aldrig. gå in på något sådant, och lika litet stormakterna: För att komma ur detta dilemma, lärer väl Frankrike få antaga en mera höflig ton emot Piemont; och de neutrala makterna må betänka, att legitimitetsprincipen dock nu eu gång ej mer står att rädda, samt att de i sjelfva verket icke ha något intresse uti att inom hertigdömena återupprätta en ohållbar ordning, och att ingen af dem har något att förlora på det italienska folkets tillfredsställande. Må de blott vara på sin vakt emo: Frankrike ! Piemont har, som bekant är, redan afgifvit ett vägrande svar. Man har skäl att hoppas ett dylikt af Centralitaliens folk, hvilka redan i morgon (den 11 dennes) komma uttala sig i frågan, och att den beundransvärda hållnint och takt, de under hela den stora krisen ådegalagt, icke skall förneka sig i afgörandetögonblick, och lika litet för det ännu mera afgörande fall, att de skulle kallas att ställ sig såsom en man bakom ordet och -på slag fältet tillkämpa sig patriotismens högsta oci vackraste pris.