Aftonbladet – 10 mars 1860, sida 2

blifvit emottaget af pressea i de länder, på hvilka franska politiken kan utöfva ett närmare inflytande. De franska bladen iakttaga antingen en försigtig tystnad ell r utlåta sigi loford, hvilka likväl hos några ha ett visst utseende af apologier. Italien har, som man erfar af de sednaste telegrammerna, svarat, icke med ord, utan med handlingar, innefattande det mest bestämda afböjande af de kejserliga förslagen. Allmän omröstning är anbefalid i Toscana, der hvarje till 21 år hunnen mansperson skall rösta, huruvila landet skall införlifvas med Sardinien eller utgöra en stat för sig, utan afseende på den ene eller den andre thronkandidaten. Samma åtgärd föreskrifves för Parma, Modena och Legalionerna genom ett dekret af Farini, hvaruti denne, under uttryck af tacksamhet emot kejsar Napoleon, inbjuder folken att framhärda i sina redan fattade beslut. Af gårdagens tclegramm känner man, huru Cavour besvarst frågan om Savoyen med ett hänskjutande ti!l dess befolkning. Det påstås, att såväl denna vägran, som ock lord John Russells någ t bäska yttrande i anledning af anspråken på Savoyen kort före talets hållande kommit til franska regeringens kännedom och föranledt åtskilliga uteslutningar, nemligen af uppgiften om att saken redan vore antagen af Sardinien; samt af några komplimenter emot England. Piemonts fasta hållning lärer emelle:tid ha väckt stor oro i Paris och än mera den engelska pressens kommentarier öfver throntalet. Ministerens organ, Morning Post, yttrar om det ställe, som har afseende på Savoyens införlifvande, att det omdöme, som opartiska statsmän deröfver skola fälla, sannolikt icke kommer att utfalla gillande. Vidare, att det är helt enkelt en orimlighet att framställa Sardiniens makt, sådan den skulle blifva cefter en: dylik uppgörelse, såsom någonting ho: tande för Frankrike och såsom rättfärdigande Frankrikes fordran, att huset Savoyen skulle afträda passen öfver Alperna. Vi tveka ej? — forttar M. Post — att påstå, det Sardinien skulle alltför högt ha betalat sitt områdes förstoring, ifall det blifver nödsakadt att gifva dessa alpfästningar, hvilka så länge utgjort dess styrka, i utbyte emot de bördiga slätterna mellan Ticino och Mincio. Napoleon III:s rykte för högsinthet och moderation — ett rykte, för hvilket han har att tacka en icke ringa del af sina framgångar — kommer ej att -stiga till följd af ett anspråk, som omständigheternas kraf ännu icke rättfärdigat?. Times yttrar om det ställe i talet, der fråga är om Savoyens införlifvande: Det skull: vara ett intresant och ganska lätt gjordt försök att beräkna, huru många ord på detta ställ: behöfde ändras för att modificera det så, ati förklaringen 1örande Savoyen blefve full: tillämplig på venstra Rhenstranden. Det ör verkligen i sin ordning, att kejsaren behagar säga oss, att Frankrike icke hotar någon men: niska. Vi lyckönska uppriktigt Napoleon III till hans beslut att med fasthet fortgå på de: kommersiella framåtskridandets bana, utan att låta sig störas hvarken af egennyttans kno! eller af partiernas rop, och vi emottaga med en verklig tillfredsställelse hans högtidliga förklaring, att ju rikare och lyckligare ett lanc är, desto mera bidrager det till andra länders rikedom och lycka. Vi tillåta oss emellertid hysa den förhoppning, att i de tal; han hädanefter kommer att hålla, dessa och andra lika förträffliga åsigter icke måtte blottställas för att taga skada af grannskapet med en åtgärd af så problematisk rättvisa som Savoyens införlifvande?. Economist yttrar sig på ett ännu mera oförbehållsarat sätt än de båda föregående. Efter att hafva visat huru af Sardinien, äfven om dermed -införlifvades alla ifrågavarande länder och Venetien derjemte, ingen våda för Frankrike deraf skunde uppkomma, men att under nuvarande förhållanden påståendet, att alppassens besittning utgjorde ett nödvändigt skydd emot ett möjligen fiendtligt Sardinien, helt enkelt vore d n falskaste bland äregirighetens alla förevändningar? — yttrar bladet vidare: Och -hurudan skulle väl Sardiniens ställning blifva, i fall kejsarens plan rörande Italien genomfördes? Dess lombardiska provins skulle ligga helt och hållet öppen för Österrike, som är i besittning af-alla nycklarnc dertill. I söder skulle det hotas af Neapel. ett vida större konungarike och med en störr: armå, samt af. påfvens återstående makt; och det skulle ha föga att räkna på Toscana, om detta blefve en oberoende stat under en annan dynasti. Och då till allt detta komme. att Savoyen lemnades i Frankrikes händer. blefve det för sistnämnde makt lika lätt att beherrska sardiniska politiken, som om en fransk prins hade med franska vapens biträde blifvit satt på Sardiniens tron. Vi skulle mycket misstaga oss, om Europa eller England någonsin.. kunde samtycka till ett dylikt steg. Vi ha alltid befarat och ofta uttalat denna farhåga, att kejsarens planer gå ut på ett öfvervägande inflytande i Italien, och det är klart, att en fullständig förening emellan Toscana och Sardinien skulle verka tillintetgörandet af dessa planer. Men vare härmed huru som helst; så måste England åtminstone vägra sitt samtycke; än mer, det måste förena sig med de ötriga stormakterna i ett kraftigt motstånd emot denna Frankrikes nyaste omkastning, hyilken vi knappt kunna ge annat namn än förrädisk?. Förebråelsen emot konungen af Sardinien, att vilja alltför mycket utvidga sig, finner Economist med skäl klinga något besynnerligt i dens mun, som sjelf. i besittning af det mäktigaste rike på konti