Aftonbladet – 9 mars 1860, sida 3

hafva vunnit större befordringshastighet, sedan taxa blifvit mera ogynsam för de kortare distanserna. Had: hr R. sagt, att den längre korrespondensen vunnit störr. hastighet, hade ins. deremot haft intet att anmärka. Men så länge den längre korrespondensen ej är liktydi; med den vigtigare, så är påståendet obevisadt. ÅA: minstone har det händt ins., att han, efter den nyar taxans införande, fått en födelsedagsoch en nyårs lyckönskan från aflägsen ort, befordrade med sto hastighet, under det att hans affärstelegrammer oft: varit jemförelsevis gamla, då de framkommit. Eu bättre än detta sätt att genom räsonnemang sök: afgöra hvilka telegrammer äro vigtigare och sålede borde företrädesvis befordras, vore att låta afsända ren sjelf genom erläggande att ett 50—100 procen högre porto styrka sitt påstående om telegrammen större vigt och åt densamma förvärfva rättighet til snabbare befordran, derest man ej kan genom fler: trådars uppläggande på samma stolpar tillfredsställz allmänhetens anspråk i denna väg. Men ehuru ins. här sökt vederlägga de tvenne a: hr RB. till det likformiga portots försvar anförda skäl och ehuru billigt tyckes vara att det telegram, son kostar telegrafverket mera tid och under dess expe dierande hindrar flera mellanliggande stationer frå: samtidig verksamhet, borde vara underkastad högrc taxering, vill ins. dock ej bestämdt yrka på återgåvgen till ett porto efter zonberäkning, om på annat sätt en lägre portoafgift kan beredas åtminstone för den kortare korrespondensen. Det är onekligen beqvämt att slirpa studera taxan, då man afsänder et telegram; men, enär man dock ej kan vara alldeles säker på sin ordberäkning samt då man vid andre sändningar, såsom med ångfartyg, jernvägar ogh diligenser, ännu måste besvära sig med olikformigt porto, så kunde det väl ock gå för sig att taga när mare kännedom af telegraftaxan innan ett telegram afsändes till telegrafbyrån, helst om ett par riksdalers besparing i porto ge: om detta lilla besvär kunde vinnas. Att hr R. funnit fältet för administrativa funde ringar och förslager för trångt samt nu börjat lägga sig ombord äfven med det tekniska, är en glädjande företeelse. Vi lyckönska det tekniska området till denna acqvisition, och hoppas att man är mån om att bi behålla hr R. inom detsamma samt sätta honom i tillfälle att kunna gagna i stort äfven inom detta gebit. Visserligen är det ej ännu bekant, om hr R äfven i detta afseende förvärfvat några insigter; men ins. är öfvertygad, att de ej skola komma att tryta. blott man ställer hr R. på en sådan plats att han får tillfälle att med desamma verka så mycket, att han sjelf tycker det vara mödan värdt att förskaffa sig dem. Hr R:s andra förslag i teknisk väg är sinnrikt. Det går ut derpå, att flertalet småstationer skulle förafskedas från telegrafen och bilda ett för sig afskildt visaresystem. Emedan dessa stationer ej så mycket behöfva förbindelse sinsemellan som ej mer med de större handelsplatserna, så skulle detta system naturligtvis bilda ett fullständigt telegrafnät för sig. Hvem som skulle bekosta de hundradetals vil långa ledningar, för hvilka anläggningskostnaden uppgår till flera hundra tusen rdr, nämner hr R. ej men emedan otroligt är att, efter den här i Sverge vunna erfarenhet om en dylik affär, något enskildt bolag vore hugadt att taga den om hand, finge väl staten gratis tillsläppa åtminstone de erforderliga ledningarne samt kanske äfven apparaterna. Förbunde sig staten att äfven bekosta ledningarnes underhåll. så är det ganska troligt att kommunerna skulle åtaga sig att aflöna den erforderliga personalen mot att få behälla portoinkomsten. Men när kommunerna hade fått sina linier och apparater för intet, blifvit befriade från underhållskostnaderna samt kunde bedrifva teegraferingen med en för handarbeten mera fallen ;ch derföre lättare aflönad personal, måhända till större delen bestående af fruntimmer, så vore fara ör handen att den nya inrättningen blefve en så arlig rival till statstelegrafen, att den sednare finge itet eller intet att göra. Skulle deremot äfven dessa visaretelegrafstationer yda under staten, kan ins. ej finna nödvändigheter if de vanliga apparaternas utbytande mot roterande elegrafer, för att vinna minskning i kostnaderna ör småstationerna, om för dem särskilda linier upp äggas. Att arbeta med två olika systemer måste leremot falla sig särdeles obeqvämt. Då, enligt herr 2:s utan tvifvel på sakkännedom grundade uppgift, isaretelegraferna förmå att arbeta säkert på högst 5 geografiska mils afstånd, blefve det ett repete ande från station till station för att kunna en längre träcka väg befordra ett telegram. Detta undvikes äsom man vet, genom användande af Morsetelegraen, vid hvars mekaniska handhafvande äfven frunmmer lätt kunna vänja sig. Det större repetitionsrbetet vid visaretelegraferna torde fullt ut uppväga en större kostnaden för batterier vid Morseteleraferna. Skulle åter herr R:s mening vara, att småstatioerna blott stycktals skulle. förbindas förmedelst vi sretelegrafer, så att deras korrespondens på de mera etydande platserna skulle ombesörjas dels af visareoh dels af statstelegrafen, så har ins. ännu mera vårt att finna någon fördel af förslagets genomföande. Ins. måste derföre återgå till den första uppositionen eller till ett enskildt fullständigt frunmmers-visaretelegrafbolag, och beklagar statsteleernas öde, helst om herr R. åtoge sig en chefsiler verkställande direktörs-befattning inom det nya volaget. I afseende på herr Hjertas mening med den utryckta önskan, det förvaltningen af telegrafverket kulle härstädes organiseras lika enkelt och billigt om annorstädes (t. ex. i Norge, Schweitz), en önskan om torde allmänt gillas, hade varit intressant om err R. behagat mera rakt på sak uppfatta samt JL utredande upptaga denna frågaa Herr Hjerta, om önskat ett lägre porto och stö-re korrespondens, syftar sannolikt att verket må organiseras på såtant sätt, att det kan — utan allt för stor kostadstillökning — åstadkomma en långt större expelition än nu. För detta ändamål måste verkets uteckling och fullkomnande i teknisk väg — något i warje fall önskvärdt — eftersträfvas, äfven på beostnad af en öfverflödigt stor adrhinistration: Det orde vara att hoppas, att herr R., hvilken förut arit en svår hållhake mot dylik utveckling, men u tyckes hafva tagit äfven det tekniska under sina ingars skugga, skall intressera sig för att framigga olikheten i organisationen här och annortädes. Herr R:s bemötande af herr Almqvists tillvitelser not chefsembetet, nemligen med det skälet att de :j förtjena något afseende, förtjenar ett offentligt illrättavisande. Den af R. framhållna obehörigheen för herr Almqvist, att såsom varande telegraf.jensteman motionera i ämnet, är ock anmärkningsärd; att först taga sina pligter såsom folkombud i betraktande och sedermera enskilda förhållanden, yckes vara i sin ordning. En ärlig opposition är .essutom alltid mera aktningsvärd än ett vinglande iycksökeri. Den omständigheten, att telegrafen nu ej är mer än till hälften sysselsatt, tjenar såsom bevis på att portot kunde nedsättas. Det är ej blott under deNsåsom vanligt magra vintermånaderna som detta förhållande egt rum; äfven under hösten och .ommaren (efter det nya portots antagande) har telegrafen varit lika mycket ledig som den användts (dess natthvila oberSknad). (Insändt.) om språkstudierna m. m, ivåra skolor. Huru mycket än blifvit taladt och skrifvet