Aftonbladet – 9 mars 1860, sida 2

Då hennes man inkom, fäste hon på honom en blick, så stadig, så uppmuntrande, så full af kärlek, ömhet och medlidande, men tillika uttryckande en så stark förtröstan, att Darnay genast kände den friska rodnaden återkomma på sina kinder och sitt hjerta klappa med modigare slag. Om: der hade varit något öga för att gifva akt på den verkan, fom denna hennes blick gjorde på Sidney Carton, så skulle den hafva befunnits vara eu alldeles dylik. Vid denna orättfärdiga domstol var föga, om ens något, spår till rättegångsordning. hvarmedelst en anklagad kunde finna sig på något vis af lag skyddad. En sådan revotion hade icke varit möjlig, om icke förut alla lagar, formaliteter och ceremonier hade varit på ett så oerhördt sätt missbrukade, att den sjelfmordiska hämd, som af revolutionen utkrätdes, bestod uti att kasta dem samt och synnerligen öfver bord. Allas ögon voro riktade på juryn. Detvar samme afgjorde patrioter och gode republikaner som i går, som i förrgår, och som i morgon och öfvermorgon. Utmärkt bland de öfriga jurymännen satt der en karl med hungrig uppsyn, hvars finger oupphörligt lekte öfver hans läppar, och hvars åsyn särdeles behagade åskådarne. Det var en äkta blodhund, denne Jacques Tre från Saint Antoine, der han .satt i denna jury, som blifvit ti.lsatt af jagthundarna för att hålla ransakning med hjorten. Sedan riktades de forskande blickarne på de fem domarena och den offentliga åklagaren.Intet tecken till nåd ochåbarmhertighet på det. bållet: allt såg. der dystert, hotande, mordiskt ut. Då sökte hvarje öga ett annat öga i hopen, och utbytte en blick af belåtenhet, och hufvudena nickade illparigt åt