Aftonbladet – 9 mars 1860, sida 1

För en tjugo år sedan tyckte jag så; men icke så nu. Ty allt som jag närmar mig slutet, färdas jag i en ring, närmre och närmre begynnelsen, Detta synes mig. vara en af Guds godhet förlänad vederqvickelse på resan, Jag känner nu så ofta en ljuf rörelse i mitt hjerta vid många tillförene förbleknade hugkomster af min vackra unga mor (ocn jag så gammal!) och af många andra minnen från den tiden, då hvad. vi kalla det verldsligan ännu icke hade fått makt med mig, och mina fel och .svagheter ännu icke voro så inbitna bos mig. Jag begriper den känslan! utropade Carton, lifligt, Och denna känsla gör er bättre ? Jag hoppas det. 5 Carton afbröt här samtalet genom att uppstå och hjelpa Joy påtaga öfverrocken. Men ni, sade Lorry, ni är ännu ung. Ja, jag är icke gammal. Men min ungdom har icke varit en förberedelse till en värdig ålderdom. . Nog taladt om mig. .Och om mig visserligen äfvenn, sade Lorry. Ärnar ni er ut? ; Jag vill följa er till hennes port, Ni käns ner min fula vana att stryka omkring på gatorna. I fall jag skulle dröja länge ute, så blif icke orolig; mot morgonen kommer jag säkert hemsNi skall vara med vid förhöret i morgon ? Tyvärr! Ja. : Jag skall också vara der, men endast såsom åhörare i hopen. Min spion skall. få skafta mig en plats. Vill ni ta! min arm, sir 2 Lorry gjorde så, och de begåfvo sig af. De voro snart: framme vid. porten till Manettes boning. Carton skildes der från sitt sällskap, men stannade. qvar i närheten och återvände all porten, sedan ban blifvit stängd, och vidrörde honom med handen, Han hade fått