Aftonbladet – 6 mars 1860, sida 3

ver floden och fortöoljde de angripande mexikanarne. 2 oa Ekonomiutskottets betänkande I norska frågan. (Forts. från gårdagsbladet.) Rikets ständer fingo derefter d. 20 Juli 1815 emottaga K. M:ts nådiga proposition af nästförutgångna dag, i anledning af Norges rikes Storthings den 13 Juli meddelta beslut i, afseende på den föreslagna riksakten. Efter erhållen remiss afgaf konstitutionsutskottet likaledes den 20 Juli betänkande, deruti utskottet dels tillstyrkte bifall till några mindre väsendtliga redaktionsförändringar och tillägg, hvilka Storthinget föreslagit, dels afgaf förslag till ny redaktion af 7 i riksakten. I denna S, som handlar om interimsregeringens sammansättning, hade i första förslaget endast blifvit bestämdt, att vid de tillfällen, då, enligt Sverges och Norges grundlagar, riksstyrelsen skulle föras af statsrådet, skulle begge rikenas statsråd till lika antal för sådant ändamål sammanträda. Storthinget föreslog i stället, att denna styrelse, under namn af Sverges och Norges interimsregering, skulle bestå af sex ledamöter från hvartdera riket samt att, likasom den i Norge qvarblifvande regeringen skulle emottaga, granska och bereda alla norska saker samt afgöra mindre betydliga mål, också alla svenska saker skulle först granskas och beredas af svenska statsrådet, som skulle ega att afgöra alla mindre vigtiga och underställa interimsregeringen endast vigtigare mål. Häremot anmärkte konstitutionsutskottet, att förslaget ej stode att förena med de föreskrifter, 39, 40, 41 och 42 5å regeringsformen innehölle, eller med hvad svenska grundlagen stadgade rörande ärendenas beredning, och som ej medgåfve att mindre vigtiga mål skulle kunna afgöras endast af en del af det eljest vid dessa tillfällen styrande statsrådet. Med gillande af öfriga, utaf Storthinget föreslagna ändringar och tillägg till 7 , uppställde derföre konstitutionsutskottet förslag till ny redaktion af S:n, samt hemställde, i öfverensstämmelse med K. M:ts proposition, att, om Storthinget ej skulle godkänna t:n med dess nya lydelse, Storthinget måtte instämma i det alternativa förslag, att riksakten, utom detreglementariska i 7.5, hvarom begge rikenas representanter ej kunnat öfverenskomma, men med bibehållande i denna S endast af de stadganden, som redan ömsesidigt vore godkända, måtte anses i allt öfrigt å båda sidor antagen och bekräftad. Storthinget hade slutligen föreslagit, att till de cifva af rikets ständer godkände 8S i riksakten måtte fogas en tolfte, af innehåll att riksaktea i Norge skulle gälla såsom grundlag och icke kunna förändras utan på det i norska grundlagens 112 8 föreskritna sätt. Konstitutionsutskottet tillstyrkte äfven denna S:s intagande i riksakten. Hvad konstitutionsutskottet sålunda föreslagit blef den 22 Juli af samtliga riksstånden bifallet samt godkändes äfven af norska Storthinget, hvarefter riksakten underskrefs af Storthingets ledamöter den 31 Juli och af rikets ständer den 6 Aug. 1815, samt sistnämda dag af konungen stadfästades, med den lydelse den ännu eger, med undantag endast af de förändringar 7 undergått i följd af svenska statsrådets år 1840 förändrade organisation. Efter denna redogörelse för norska grundlagens amt riksaktens tillkomst, återstår att redogöra för hvad i öfrigt rörande föreningsförhållandenas mnärmare bestämmande blifvit åtgjordt, för så vidt utskottet deraf har kännedom. I skrifvelse till K. M:t den 14 Oktober 1834, androg norska regeringen, att Norges grundlag icke, i räga om diplomatiska ärendens behandling, innehölle någon uttrycklig bestämmelse, enär 28 endast visade, att dessa ärenden vore undantagna från den behandling och de former, som i allmänhet blifvit för vigtigare regeringsärenden stadgade, saint 38 f icke afsåge diplomatiska ärenden, hvilket visade sig så väl af denna S:s bestämmelser i och för sig, som Synnerhet af de: tillägg; som gifvits åt motsvarande bestämmelse i riksaktens 5-4, likasom det fölle i ögo2en att diplomatiska ärendens behandling i gemensamt svenskt och norskt statsråd icke kunde stå tillsammans med svenska regerin zsformens 115, hvilken cke i anledning af förening med Norge genom riksakten undergått någon förändring. Det kunde dock icke hafva varit grundlagens och riksaktens mening att Norge skulle vara utan all ansvarig styrelse för de diplomatiska ärendena. Detta syntes följa af 3rundlagens 1 och riksaktens 1 S, som visade ett Norge vore ett sjelfständigt och oafhängigt rike, li kasom grundlagens 22, 28 och 75 SS, litt. g) innehöllo bevis att de diplomatiska förhållavdena icke ansetts främmande för Norge och dess regering. At !e konstitutiva bestämmelsernas tystnad i denna frå33, syntes den slutsats böra dragas, att det beroäde på konungen att ordva de diplomatiska Srendenas bahandling på ett sätt, som å ena sidan verkliggjorde den norska satsförfattningens anda och å den andra kunde stå tillsammans med de uttryckliga föreskrifter, som i detta afseende för Sverge vore gällande, I öfverensstämmelse härmed hemstälde den norska regeringen, att det nådigst måtte behaga K. M:t att befalla, att vid diplomatiska sakers föredragNing och afgörande för framtiden skulle, förutom de i den svenska regeringsformens 11 nämde embetsmän; städse tillika en medlem af det norska statsrådet vara närvarande. Härpå erhöll norska regeringen den 13 April 1835 det svar, att K. M:t befalt statsministern för utrikes irendena att, när diplomatiska ärecrden, som särskildt anginge Norge, af statsministern föredroges till nådigt afgörande, skulle för framtiden städse den norske statsministern eller, i hans frånvaro, en medem af det norska statsrådet vara närvarande, för att derutinnan kunna afgifva sitt underdåniga yttrander, samt att ,vid de tillfällen, då, i öfverensstämmelse med CN svenska regeringsormens S 11 och 12, diplomatiska eller så kallade ministeriella ärenden föredro308 för konungen, hvilka på något sätt kunde hafva inflytelse på eller stå i förbindelse med Sverges eller Norges gemensamma eller särskilda förhållanden tilr rämmande makter, eller som kunde föranleda beslut sädant hänseende, skulle, förutom de i ofvananförda NÅ nämnda embetsmän, tillika den norske statsministern eller, i bans frånvaro, en medlem. af det norska statsrådet vara närvarande. N aledes har i anledning af norska regeringens jön K. M. den 8 Juli 1834 afgifna betänkande med hemställan, att konsuler måtte tillsättas och afskedas ! gemensamt svenskt norskt statsråd samt att vissa jindringar måtte ske i konsulsstadgan, så att före utnämningen norska handels-societeterna och norska I regeringen finge afgifva yttrande samt utnämnd konj Sul åläggas att till norska finans-, bandelsoch tulldepartementet insända skriftlig embetäed, K. M. dels den 23 Januari 1836 förordnat att konsuler skulle utnämnas i gemensamt svenskt-norskt statsråd, dels ock den 26 påföljande April bifallit kvad norska re teringen i öfrigt, på sätt nyss omförmäldt är begärdt. Noi ska regeringens vid samma tillfälle framstälda,