Aftonbladet – 5 mars 1860, sida 3

ken vid Sebastopol sänkta fartygen. Hittill: ha endast 15 mindre men icke något ende större fartyg blifvit upptagna. Med ångfar tyget Wladimir ha redan 21 misslyckade för sök gjorts, men bolaget: låter ändock ej af skräcka sig, utan ämnar fotsätta med försöken Ekonomiutskottets betänkande I norska frågan. Vi börja här nedan meddelandet af dette dokument: Vi binna emellertid för dager fännu icke till utskottets egentliga yttrande om och med anledning.af de väckta motionerna Med afseende på den historiska redogörelse. som utskottet förutskickat och hvilken bär! nedan återfinnes, inskränka vi oss för det närvarande till en enda anmärkning. Uti nämnde redogörelse uppgifves, att de svenske herrar och män, hvilka fingo uppdrag ätt afgifva utlåtande öfver de förändringar uti norska grundlagen, hvilka för båda rikenas förening kunde synas nödvändiga; bland annat yttrat sig anse koungens rätt, att kunna nämna en svensk till generalguvernör, vara en bland de punkter, som de ansågo af den nödvändighet, att någon eftergift i anseende. till dem ej kunde :ega rum... Vi tro oss veta, att. detta inom utskottet varit ett bland kraftargumenten på den sida, som velat förklara bestämmelsen om ståthållareembetet vara af traktatmässig natur. Nu faller. det sig dock icke bättre, än att när man erhåller kännedom om hvad som sedermera tilldrog sig, det: befinnes att den nämnda omständigheten bevisar just motsatsen af hvad man dermed velat ådagalägga. Förhållandet är nemligen att uti den -för -kommissarierna utfärdade instruktions förslaget om. generalguvernörsembetets besättande med en svensk alldeles icke blifvit omförmäldt såsom någon bland de punkter, hvilkas antagande betraktades såsom oeftergifligt, ett förhållande, som ovedersägligen bevisar, att icke. något afseende: blifvit fästadt på den del af de svenske förslagsgifvarnes framställning) enligt hvilken ifrigavarande yrkande skulle göras till ett oeftergifligt vilkor, förutan hvars äntagande underbandlingarne hellre borde afbrytas. I hvad fall. som helst afsåg anspråket en fordran, som skulle å monarkens vägnar uppställas med afseende på hans ställning såsom blifvande norsk konung, enär, enligt hvad allmänt kändt är, det städse varit i denna sin egenskap och derföre uti ensamt norskt statsråd som konungen gjort utnämningar till nämnde embete. Efter denna anmärkning! i förbigående öfvergå vi till meddelandet af betänkandet, så lydande: Uti detta ämne hafva hos höglofliga ridderskapet och adeln hr grefve C. H. Anckarsvärd och hr W.F. Dalman väckt särskilda motioner, hvilka blifvit öfriga riksstånden komunicerade och, jemte deraf föranledda diskussioner — bland hvilka jemväl innefattas ett under öfverläggningar hos ridderskapet och adeln, i anledning af hr grefve Anckarsvärds motion, utaf hr 4. Ribbing väckt särskildt förslag om tryckning af den s. k. unionskomitåns betänkande — remitterade till allmänna besvärsoch ekonomiutskottet, hvilket äfven fått från hedervärda bondeståndet mottaga remiss å en motion i samma ämne, afgifven af Anders Jonsson från Wermlands län, med hvilken Per BEriksson, Olof Olsson i Gershed och Olof Olsson i Olebyn från nämnda län samt L. G. Andersson från Elfsborgs län instämt. Sedan utskottet derefter redogjort för hr grefve Anckarsvärds och hr Dalmans nämnda. motioner, hvilka vi, såsom allmänt bekanta, förbigå, öfvergår det till Anders Jonssons motion, som innehäller: vatt de af K. M. till rikets senast församlade ständer aflåtna nädiga propositioner om reglering af de ömsesidiga handelsförhållandena Sverge och Norge emellan samt om laga kraftegande domars och utslags exekutiva kraft i gods de förenade rikena emellan blifvit af rikets ständer med tacksamhet emottagna och. bifallna,. under förhoppning, att Norges Storthing å sin sida skulle inse vigten och nödvär: digheten af hvad sålunda blifvit föreslaget. Motsatsen hade dock inträffat, enär Norges Storthing afslagit de kongl. propositionerna. Harigenom fortfore ännu de mångfäldiga olägenheter och obehag, som i rättsligt hänseende tidt-och ofta uppstode för de af Sverges inbyggare, hvilka bodde invid morska grän sen, till följd deraf att närboende norrniän sinom svenska området beginge hvarjehanda förbrytelser, för hvilka de under närvarande förhållanden ej kunde bringas till någon laga ansvarighet och näpst, enär de trotsigt förklarade; att de ej erkände den svenska lagen såsom för dem förbindande etter underkastade sig densammas bestämmelser. Enskilda prof på detta norska trots emot de svenska domstolarna vore nogsamt kända, och norrmännens motsträfvighet att utbetala i laga ordning ådömda böter och viten toge sig illa ut vid jemförelse med deras sätt att gå till väga, då det gällde att utkräfva deras förmenta rätt till ersättning för sjukvård åt svenskt arbetsfolk, som ofta nog i åratal vistats i Norge och der blifvit så att säga utslitet. På det att dessa missförhållanden måtte, ju förr desto hellre, afhjelpas, föreslog motionären, att rikets ständer ville i underdånig skrifvelse anhålla, det K. M: täcktes aflåta förnyade nådiga propositioner i fråga -om reglering af handelsförhållandena samt ömsesidig verkställighet af laga kraftvunna domar och utslag de förenade rikena emellan, Derefter fortsätter utskottet: Innan utskottet går att yttra sig öfver hvad sålunda blifvit föreslaget, har utskottet ansett sig böra i korthet redogöra för tillkomsten af nu gällande stadganden rörande föreningen emellan Sverge och Norge, äfvensom för de åtgärder, hvilka förut blifvit vidtagna i ändamål att åstadkomma fullständigare bestämmelser rörande de båda ländernas ömsesidiga förhållanden. Vid freden emellan Svergo och Dadmark i Kiel, den 14 Januari 1814, afträddes utaf sistnämnda land Norge till Sverge. Härom innehåller fjerde artikeln af fredsfördraget följande: H. M. konungen af Dan mark afträder oåterkalleligen och för everdeliga tider, såväl för sig som sina efträdare till danska tronen och riket, till förmån.för H. M, konungen af Sverge och dess. efterträdare till svenska tronen och riket, alla dess rättigheter och anspråk på konungariket Norge, nemligen följande biskopsdömen och stift: Kristianssand, Bergenhuus, Aggerhuus och. Throndbjem, tillika med Nordlanden och Finnmarken, ända till gränserna af ryska riket, dessa biskopsdömen, stift och provinser, innefattande hela: konungariket Norge med alla dess inbyggare, städer, hamnar, fästningar, byar och öar utmed -hela detta rikes kuster, cb Tana deras tillhörighetör ACrRIsne, Rae och Island härunder: likväl icke inbegripna); äfvensom de med alla förmåner, rättigheter och afkastningar skola hädanefter under full tgo och öfverherrskap tillhöra H. M. konungen af Sverge och utgöra ett konungarike förenadt med Sverge. Sedan IJatta Fre Töpal 4 4 VR