Aftonbladet – 5 mars 1860, sida 2

samma: häftighet för att slita honom i stycken och:-kasta hans sargade lemmar kring gatorna. Hans afgång för att lemna rum åt andra anklagade personier, .hvilka skulle förhöras, befriade honom för ögonblicket från dessa smekningar. Fem fångar skulle genast efter honom, alla på en gång, undergå ransakning såsom republikens fiender, -på den grund, att de hade underlåtit att med råd och dåd uänderstödja sakernas nya ordning. Så brådtom hade: domstolen att gifva sig sjelf och nationen ersättning för ett kap, som nyss hade gått dem ur händerna, att dessa fem, som kommo ner innan Darnay hade hunnit lemna stället, alla dömdes att dö inom tjugofyra timmar. Den, som gick främst af dem, underrättade honom derom medelst det fångarne emellan brukliga dödstecknet: ett uppräckt finger — och de tillade alla högljudt: lefve republiken! Det syntes nog, att dessa fem icke hade blifvit uppehållna med någon vidlyftig ransakning, ty när Darnay jemte Manette utträdde genom fängelseporten, stod der en talrik hop, i hvilken han tyckte sig igenkänna alla de ansigten, hvilka han hade sett i domsalen — med undantag af två, som han förgäfves såg sig om efter, Vid hans utträde omringade honom åter folkhopen, omfamnade honom och hurrade för honom, än hvar för sig, än salla på en gång, tilldess. den uxsinniga förtjusningen uppnådde sin höjdpunkt. De satte honom i en stor länstol, som de hade fått tag uti i sjelfva domsalen eller i något af fångrummen. Öfver stolen hade de utbredt en röd flagga, och vid ryggkarmen fastbundit en pik med en röd mössa på spetsen. Icke ens Manettes böner kunde: för. hindra, att flera karlar lyfte honom på sina axlar för att bära honom till hans hem, sittande i denna besynnerliga triumfvagn, omgifyen af ett helt haf af röda mössor, som