Aftonbladet – 5 mars 1860, sida 2

intill honom, der han satt vid hennes sida, och kunde ej låta bli att darra. Hönnes far, som sökte förmå henne att besegra denna qvinliga svaghet, ådagalade en förundransvärd själsstyrka. Intet vindskyffe, intet. skomakeri nu, intet Hundraett, norra tornete! Han hade uppnått det mil han föresatt sig; hans löfte var inlöst; han hade räddat Charles. De borde nu kunna förlita sig på honom. Deras lefnadssätt hade varit mycket tarfligt, icke blott af det skäl, att de på det viset kunde lefva mera obemärkta af folket, utan äfven derföre, att de icke voro rika, och Charles dessutom under sin fångenskap hade måst betala ganska dryga summor för sin usla kost, för sin bevakning och till fattiga fångars underhåll. Det var dels på den räkningen, dels för att slippa ha en spion i huset, som de icke hade något tjensthjon; medborgaren och medborgarinnan, hvilka tjenstgjorde såsom vakt vid gårdsporten, uträttade deras små ärenden, och Jerry, som Lorry nästan helt och. hållet hade ställt till deras förfogande, hade sitt ständiga nattqvarter hos dem, Enligt en af den ena och odelbara republikens för fribet, jemlikhet, broderskap eller döden utfärdad förordning, måste på dörren eller dörrposten till hvarje hus hvarje der boende persons namn vara läsligen skrifvet med bokstäfver af en viss bestämd storlek, och på en viss lämplig höjd från marken. Jerry Crunchers namn prydde derföre äfven dörrposten, och då det led mot qvällen, infann sig egaren af detta namn för att lemna nödig anvisning åt en målare, som Manette hade ditbeställt för att öka listan med namnet Charles Evremonde, Darnay kallad. Under den allmänna fruktan och misstroende, som fördystrade den tiden, voro äfven de aldra oskyldigaste bruk och lefnadsvanor förändrade,