Aftonbladet – 3 mars 1860, sida 3

(Insändt.) Ett och annat rörande Religionsfribetens utvidgande, särdeles med afseende å förslagen vid mnuvarande riksdag. 3:dje art. Som, efter hvad uppgifvits, lagutskottet redan en gång provisoriskt genomgått de kongl. förslagen, och nu lärer vara sysselsatt med deras granskning andra gången, hvarvid definitiva bes ut torde komma att fattas, nödgas ins., som önskar att lagutskottets ledamöter måtte taga hans anmärkningar i öfvervägande, för denna gång lemna 1 utan att hafva deraf granskat mer än orden: Den rena evangeliska läran, hvilka ords svåra betydelse ins. sökt i 2:dra art., införd i n:ris 38 och 39 för den 15 och 16 Februari, något belysa, då han ådagalagt, att med denna lära måste förståg allt det, som innehålles i de apostoliske, niceniske och Athanasii symbola, såsom ock — then äldste rette och oförändrede Augzburgiske Contession — Theslikess — then Religion, som — igenom then präntede Kyrkeordningen j Trycket uthgången, Aunno c. (15)72 är samtyckt och bejaket blefvenn, såe som orden i Upsala mötes beslut af år 159 lyda. Hade deremot uttrycket: den rena evangeliska läran kunnat i det kongl. förslaget bestämmas genom tillägg af orden: sådan den i Nya testamentets heliga skrifter är uppenbarad, eller aldra helst: sådan den af vår Herra Jesus Christus är förkunnad,, så bade visserligen ins. och månge med honom haft vida mindre att anmärka mot det kongl. förslaget; ty då hade, enligt hans och många andras mening, frågan varit endast om skydd för en gudomlig lära, men icke för teologers spetsfundigheter, eller för beslut fattade på möten, till största delen bestående af biskopar och andra prelater, eller af furstar och. andra höga herrar, hvilke alle liksom andre äro syndare, och således lätt kunna fela. Och ins. vågar äfven i detta afseende åberopa hvad svenska s. k. kyrkans nuvarande primas, erkebiskopen dr H. Reuterdahl, uti sin märkvärdiga recension öfver dr Wieselgrens (i den 2:dra af dessa artiklar omnämnda) bok, hvilken är Sverges religion? har såsom utgifvare af Theologisk Qvartalskrift för år 1828 (1:a häftet sid. 79) yttrat: — — Men oaktadt således rec. (Reuterlahl) icke är ense med förf. (Wieselgren i hufvudsakerna, måste han likväl erkänna sig vara förf. mycket förbunden för den värme, med hvilken han utför religionsfrihetens sak och yrkar aflägsnandet af symbolikens fjettrar. Men månne icke detta skulle kunna ske ännu full ständigare, ännu konseqventare? Månne det i vår tid och i vårt land skulle vara af så mycket vådliga följder, att låta bibeln vara den enda symboliska boken, och lemna de öfriga i det värde, som de för den vetenskaplige for-skaren kunna äga. I alla fall bindes numera icke denne af symboliska bestämningar, och för den fromt troende synas dessa icke kunna vara af stort värde, äfvensom de differenser väl icke kunna vara rätt förderfliga, hvilka kunna finnas i sätten att förstå det enkla och i det hela ganska tydliga bibelordet. Månne väl den har vunnit mycket; som blifvit qvitt concordieformeln, men ännu är bunden vid Symbolum Athanasianum? Månne icke genom hvar och en utifrån gifven och påtvingad bestämning af fides que creditur en: farlig anstöt gifves åt den hufvudsakligt vig-tiga fides qua creditur. a) a) Man kan icke nog besinna vigten af hvad br doktorn här säger, nemligen, att hvarje utifrån gifren och påtvingad bestämning af hvad som skall tros: gifver en farlig anstötning, ja ofta ett dödligt sår åt den hufvudsakligt vigtiga eller, mera rent ut taladt, den för tid och evighet afgörande tron, genom hvilken Kristus omfattas, och i brist på hvilken menniskan blir här i tiden och, så vidt vi känna, evigt skiljd från Gud. Det är nemligen en i menniskonaturens nuvarande beskaffenhet grundad; af kyrkohistorien och hvarje enskilds erfarenhet bekräftad sanning, att hvarje försök att med maktspråk eller yttre hot leda en annans öfvertygelse har en verkan alldeles motsatt den, som med våldet afsågs. Och detta just derföre, att trons upp kamecset vttoret heror DÅ en sielfhestäömning sedan