Aftonbladet – 3 mars 1860, sida 2

meddelade, och som äfven bekräftas genom de med dagens post ingångna korrespondenser; endast med det tillägg, att hr Thouvenel skulle ha på samma gång för grefve Cavour tillkännagifvit Österrikes afsigt att gifva Venetien en konstitution. Ehuru detta tillkännagifvande synes ha afsett att i någon mån godtgöra hvad Frankrikes öfriga förslag kunna ha sårande för den italienska fosterlandskänslan och oangenämt för Turiner-kabinettets intressen, så lärer mån i Paris föga räkna på någon framgång för dessa sednaste åtgärder från franska hofvets sida, utan snarare vänta sig en vägran af Piemont att hörsamma en dylik inbjudning; en vägran, som snart skulle följas af hela Central-Italiens införlifvande å ena sidan och Savoyens å den andra. Hvad den sistnämnda åtgärden angår, så finner man kejsaren oförbehållsamt uttala sin begär efter berörde gränsland, under åtskilliga förklaringar om: annexationens nödvändighet för Frankrikes säkerhet, landets litenhet,; anspråkets föga oroande beskaf-fenhet, samt huru :det ingalunda ger någon dementi åt den så många gånger omordade oegennyttiga franska politiken. Vigtigare än alla dessa bedyranden är den här gifna försäkran, att Frankrike hvarken genom ockupation eller insurrektion vill framkalla denna förstoring, samt att det frimodigt förelagt stormakterna frågan Huruvida Savoyens folk skall sjelf få ega valet emellan att förblifva qvar under en populär, med alla konstitutionella garantier omgärdad styrelse, eller att hemfalla under det mest godtyckliga envälde, derom nämnes ieke ett ord i det kejserliga talet. Hvad frasen Toscanas sjelfständighet har att betyda, inhemtar man af de till Sardinien aflåtna propositionerna. Huruvida deremot denna sjelfständighet skall komma att skyddas af den femårige hertigen af Genua eller af en napoleonid i prinsens af Canino person (som nyligen lärer ha anländt till Paris och der hugnats med titel af. kejserlig höghet) synes ännu vara oafgjordt. Bevarandet at principen om påfvens rättigheter — torde ej betyda annat än att romerska stolen skulle få bibehålla en nominel öfverhöghet i afseende på Romagna; men äfven detta lärer hos provinsens befolkning mötas af det mest bestämda ogillandes För öfrigt påminner kejsaren om, huru han i elfva års tid hållit berörde heliga stol upprätt, men att han nu, sedan detta misslyckats, vill söka stadga den verlåsliga maktens princip i de insurgerade provinserna. Slutligen framhålles armereduktionen å 150,000 man, förespås ett fridens tidehvarf samt uttryckas de bästa förhoppningar i afseende på den engelska alliansens konsoliderande medelst det nyligen afslutade handelsfördraget.