Aftonbladet – 3 mars 1860, sida 2

tarna, Inkomsten af dessa fartygs seglationer under det förflutna året har varit sådan, att beslut fattades, att 10 procent af aktiebeloppet skulle utdelas. Kapten Odelstjerna på Kattegat hade under fjolåret trädt ur bolagets tjenst. I hans ställe hade direktionen antagit kapten Lagerberg, som förut fört ångfartyget Götheborg till befälhafvare på Kattegat. Styrmannen på Kattegat Dalberg hade aflidit i kolera i Göteborg samt lemnat hustru och barn i knappa omständigheter. ÅA dessa beslutades en gratifikation af 500 rdr rmt. Det förmodades, att bolagets tredje, länge väntade fartyg skulle blifva färdigt under sommaren. Dessturer och stationer skulle direktionen framdeles bestämma. Det fick nu blott sitt namn Najaden. Ett förslag inlemnades ocH upplästes till förändrad aflöning för ångfartygens befälhafvare. De hafva förut haft fri kost ombord, 85 rdr rmt i månadslön och dessutom 5 procent af bruttoinkomsten i så kallad kaplake. Dehna sistnämnda deras största inkomstkälla har berott af konjunkturerna. I år, då konjunkturen visst icke har varit god, har befäihafvaren på Kattegat haft i kaplake öfver 5100 rdr rmt och befälhafvaren på Halland öfver 3200 rår s. m. Under de s. k. goda åren hade de naturligtvis mycket mera: Motionären föreslår, att deras aflöning skulle utgå med en högre procent af nettoinkomsten, och att de ej !skulle hafva fri kost ombord. Härigenom skulle vinnas en ökad sparsamhet å befaälhafvarnes sida och bättre tillsyn. Detta förslag lemnades till direktionens begrundande. — Tidningen Nya Dagligt Allehanda har, som man vet, försäkrat, att en ministerkris här i landet förestår i fall norska Storthingets beslut i ståthållarefrågan blir sanktioneradt. Då denna uppgift företedde alla inre kriterier på att vara sanningslös, så ställde vi en uppmaning till Allehanda att bestyrka sin nämnda försäkran, genom att uppgifva, om bladet blifvit bemyndigadt att den afgifva eller, i annat fall, på hvad grund bladet stödde en så bestämd försäkran. Allehanda har, såsom vi riktigt nog förmodade, icke gittat afgifva någon sådan förklaring. Detta beteende kan blott på ett sätt tolkas, nemligen såsom ett medgifvande å bladets sida, att det utspridt, till allmänhetens och :sina landsortskollegers förvillande, ett falskt rykte. Såsom profstycke på Allehandas sätt att föra polemik och bemöta sina motståndare, anföra vi här, till våra läsares uppbyggelse, dess svar, så lydande: Ehuru i afseende på ministerkrisen, som vi uppgifvit inträffa under den förutsättning vi angifvit, saken förhåller sig så som vi sagt, anse vi oss ej skyldige att besvara de frågor Aftonbladet till oss i går framstält i detta hänseende, nemligen huruvida vi blifvit bemyndigade, att tillkännagifva detta, samt på hvilka personers utsago vi stödja vår försäkran, förr än Aftonbladet besvarar den frågan, af hvilken det erhållit uppdrag att till oss framställa dessa frågor, ty att vi, sedan Aftonbladet visat sig så oefterrättligt och principlöst i den norska frågan, som vi alla veta, skulle nu eller framdeles, färta något allvarsämt afseende vid hvad för ek framställning det än vara må från Aftonbladets sida i a fråga, det kan väl bladet ej vara förblindadt neg föreställa sig. På hvilken ståndpunks sä tillämnade organen för den upplytkk medelklassen för närvarande befinner sig, vittnar för öfrigt den omständigheten, att för densamma numera ingen beskyllning är för usel för att tillgripas, ingen bundsförvandt för dålig att anlitas. För ett par dagar sedan tillät sig Allehanda, att mot de begge universitetslärare i Upsala, hvilka uppträdt emot de af tidningen förfäktade läror, rent ut framkasta den ärekränkande beskyllningen, att de uppträdt i saken på hög -beställningn. — I går har tidningen icke ens aktat för rof att aftrycka en uppsats i ämnet ur Ställningar och Förhållanden, uti hvilken, med afseende på Aftonbladets artiklar, yttras att: en del påstås endast vara öfversättningar, hvartill originalen törhända förvaras i norska I kansliets. Med nidskrifvare polemisera vi naturligtvis icke. Dock skola vi fortfarande anse det tillhöra vår publicistiska pligt att, i de fall der vi akta sådant behöfligt, inför allmänheten ådagalägga halten af de uppgifter, som härflyta äfven från sådant håll, nemligen i hvad I de röra allmänna angelägenheter. Anfall mot loss sjelfva, af den beskaffenhet som det ofvanstående, kan det deremot aldrig falla oss in att bemöta,