Aftonbladet – 2 mars 1860, sida 3

Skogshushållning. Till Redaktionen af Aftonbladet. Tid efter annan har, dels i tidningarne och dels i utförligare afhandlingar ordats om skogshushållning, då ofta sådana satser bedrifvits, som bortkrånglat all princip och ordning för ett riktigt skogsbruk och der teorier framställts, som icke äro utförbara under våra nu allmännast förekommande skogsförhållanden Nu sednast är en uppsats i detta ämne införd i Aftonbladet n:r 15 för detta år, med motto: De bästa teorier äro de, som direkte hemtas af naturens studium. En obestridlig sanning: och hvarföre har ej hr J. E. B—n— kunnat hålla sig sjelf dervid-i sin tre spalter långa afhandling om huru vi å dt smärre skogslotterna, som tillhöra den svenske jordbrukaren i allmänhet, skola i skogsmarken plantera ek; bok, lönn, lind, ask, alm, silfvergran och alla andra i Tyskland, Danmark och Sverge förekommande trädarter ? Han skulle då funnit, att allmänneligen den jord, som utgör den egentliga skogsproducerande, eller den hvarå våra tvenne barrträdsarter växa, och som företrädesvis afser byggnadsmaterialiers erhållande ingalunda utgöres af sådan mark, hvarå dessa ädlare trädarter kunna fortväxa, om ock marken icke vore så bergoch stenbunden, så att plantering å densamma, med hopp om framgång, kunde företagas; ganska betydliga utsträckningar af denna skogsareal har nemligen just sin oerhörda bergoch stenbundenbet såsom skäl, -hvarföre: icke någon planterihg utan endast sådd å densamma kan ifrågasättas. Hr J. E. B-n— säger visserligen att, der markens godhet och beskaffenhet tillåter en. sådan inblandning af skuggbehöfvande eller ljusfordrande trän sådden skall företagas. -Det är ju för den mindre privatskogsegaren, hvilken icke är forstman, som hr J. E. B-n— egentligen skrifvit? Huru skall hos en mindre bildad man eller en allmoge kunna förutsättas omdöme, huruvida för honom kanhända alldeles okända trädarter skulle trifvas och fortväxa på hans skogsområde, eller tilltros honom den varsamhet och urskilning, som hr J. E. B—nsjelf anser nödvändig, för utförandet af en, som han kallar det-ordnad -blädning?a För den mera bildade landtman, eller än mer, för forstman ex professo, är väl icke artikeln skrifven?. En sådan ordnad blädning, som förutsätter den största omtanka och varsamhet, kräfver ovilkorligen en man med kunskap och nit; om den icke skall öfvergå till den vilda blädningsmetod, som just är svenska skogarnes ruin, och som föraktligt af den tyske forstmannen benämnes, eine schwedische Wisthschaft, hvilket icke torde vara hr J. E..B—n— alldeles obekant. Den mindre skogsegaren, såväl som den större, måste naturligtvis vid afverkningen rätta sig efter sin skogs tillväxt, förutsatt att den framgent skall bestå, och då det medgifves att högskogsbehandling med trakthuggning gifver den största fortfarande afkastningen af en skog, hvarföre skall icke just företrädesvis den, som icke kan tåla någon förlust, utan måste med största omsorg taga allt hvad tagas kan, begagna det hushållningssätt, som lemhar honom mest tillika med den tryggande utsigten att allt framgent få af sin skog såmma, om ej 1.0. m. större afkastningP Med allt som är otillräckligt för fyllandet af bestämda behofver, är det en svår uppgift att så hus håla, att det fortfarande består; ja, icke allenast svårt utan omöjligt. Är detta en sanning gör skog härvidlaglicke något! undantag, utan är den otillräcklig förfyllandetgaf landtmansjbehof,) så måste