Aftonbladet – 1 mars 1860, sida 2

höll henne. Var icke så förfärad, mitt hjerta! Jag bedyrar vid al hvad heligt är, att jag icke vt af hågon olycka, som skulle ha ve derfarsa. Charles — att jag icke ens hade den minsta aning om, att han var i Paris. I hvilket fängelse är ban? La Force. La Force! Lucie, mitt barn, om ni någonsin varit rask och klok i edra dagar — och ni har alltid varit båda delarne — så foga er nu uti att till punkt och pricka göra såsom jag ber er göra, ty derpå beror mer än ni kan tro och mer än jag kan säga. Ni kan i qväll icke uträtta det minsta i denna sak; ni kan omöjligen våga er ut. Jag säger detta, emedan det, som jag måste bedja er göra för Charles, är det svåraste af allt. Ni måste genast foga er uti att vara lydig, lugn och stilla. Ni måste låta mig föra er uti ett rum derinnanför.. Ni måste. lemna mig och er far på tu man hand för några minuter, och det genast för allt hvad er kärt i verlden ärl Jag vill lyda er blindt.. Jag läser i ert ansigte, att för mig är intet annat att göra. Jag vet, att ni förtjenar oinskränkt förtroendes Gubben kysste henne, förde henne skyndsamt in i sidorummet och låste dörren. 5Sedan skyndade han tillbaka till doktorn, Ööppnade fönstret och till en del persiennerna, lade sin hand på Manettes arm och såg, jemte honom, ut på gården. De sågo der en skara af män och qvinnor, icke så stor, att de uppfyllde hela gården; der var endast en fyratio till femtio personer. Patrioterna, som tagit huset i besittning, hade insläppt dem genom inkörsporten, och de hade rusat in för att arbeta vid slipstenen; denna hade uppenbarligen blifvit för deras