Aftonbladet – 1 mars 1860, sida 2

Hvad står på med Charles? Här. Här, i Paris?a . Har varit här några dagar — tre eller fyra — jag vet icke huru många — jag kan icke. samla. mina tankar. En hederssak förmådde honom att resa hit, oss ovetandes; man grep honom vid barrieren och förde honom i fängelse. Den gamle mannen förmådde ej tillbakahålla ett anskri. Nästan i samma ögonblick ringdes det igen på klockan 1å stora porten, och ett starkt buller af steg och röster hördes ute på gården, Hvad är det för ett larm ? sade doktorn, i det han vände sig mot fönstret. Se icke dit!v skrek L rry. Se icko dit, för Guds skuld, Manette! Öppna icke fönstretl Manette vände sig om, utan att taga handen från fönsterhaken, och sade med en lugn, oförskräckt blick: Bäste vän, jag har en talisman, som skyddar mitt lif i denna stad. Jag har suttit som fånge på Bastiljen. Det finnes ingen patriot i Paris — i hela Frankrike — som, vetande att jag varit en fånge på Bastiljen, skulle röra mig, pm icke för att öfverhopa mig med omfamningar, eller för att bära mig i triumf. Mitt forna lidande har förlänat mig en makt, som bjelpt oss fram genom den bevakade stadsporten, der förskaffat oss underrättelser om Charles och banat oss vägen hit. Jag visste på förhand, att det så skulle vara; jag visste, att jag skulle kunna rädda Charles ur all fara; jag har sagt Lucie det. Hvad är det för larm? Han ville åter öppna fönstret, Se icke ut dit! skrek Lorry alldeles utom sig. Och icke ni heller, Lucie, för Guds skuldl Han tog henne om lifvet och qvar