Aftonbladet – 1 mars 1860, sida 2

igad att antaga vara — falskt. ENA Om lifegenskapen i Ryssland. Ibland de åtgärder som kejsar Alexander I, sedan sitt uppstigande . på czarernas-tron, vidtagit, intaga följande trenneotvifvelaktigt ett. ganska vigtigt rum, nemligen: den nya passförordningen, hvarigenom ett pass på utrikes ort, som under kejsar Nikolai. regering kostade i lösen 500 rubel silfver, numera löses med 5 rub. silfv. Vidare: Jernvägars införande i Byssland i den större skala, som skett, hvarigenom jernvägen emellan Petters: burg och Warschau, som redan är färdig till Diinaburg och om ett eller högst 11, år blir färdig ända fram till Warschau, kommer att sammanbinda detryska jernvägsnätet med Europas öfriga jernvägar. Dessa tvenne åtgärderskola naturligtvis, i samma mån, de för ryssarne underlätta gemenskapen med andra civiliserade folk och länder, bidraga att sprida upplysning bland ryska nationen. Ett ordspråk säger visserligen, att alla jemförelser äro farliga! Huruvida således de jemförelser, som de ryssar, hvilka hädanefter, till så ofantligt mycket större antal än tillförene, sättas i tillfälle att besöka främmande länder, komma att göra, icke jemväl torde medföra för den ryska kolossens sammanbållning menliga frihetsider revolutionära tankar och måhända äfven verkningar, kan med-.skäl ifrågasättas. Men säkert är dock att dessa tvenne handlingar i framåtskridande syftning förskaffat kejsar Alerander II rätt till Rysslands tacksamhet och Europas aktning; och han skall: i ännu högre grad göra sin regering ärorik, om han fullföljer den tredje af de landsvigtiga åtgärder, hvarpå vi här ofvan syftat, nemligen: de lifegnas. frigifvande! . Att kejsaren får fullt upp att göra med att lösa denna invecklade knut, är naturligt, ty i en stats organism, så väl som i en individs, hafva alla delar ett oskiljaktigt sammanhang med hvarandra, och de ryska böndernas frihet medförer oundvikligen den ryska adelns oafhängignet. Kejsaien tyckes också vara betänkt på att i allmänhet lossa på den hårdt åtdragna tygeln. Huruvida hans omgifning hyser samma tankar som. han sjelf och huruvida den på honom utöfvar något lyckligt inflytande, torde vara en annan fråga, måhända ännu kinkigare i Ryssland än annorstädes. Man bör dock hoppas att den rättänkande monarkens minäre liberala-omgifning icke skall förmå, att hindra kejsaren från utförandet af det ädla värf han påbörjat. Ett nyligen utkommet arbete, rörande den ryska lifegenskapen, af Ivan: Golovin, börjar med dessa ord: den amerikanske sslafegaren har åtminstone den undskyllany att negern är svart och trots allt står på en låg ståndpunkt; att han (slafegaren) gör en vilde och hedning till kristen och. en krigsfånge till slaf. Denna undskyllan, som egentligen icke håller streck, har dock den ryske godsegaren icke. Skall han sjelf heta ädel (adelsman) och handla så oädelt emot sin egen landsman och hvilken tillika har samma trosbekännelse som han sjelf? Anhängarne af lifegenskapen mena, att det är en fullkomlig skilnad emellan denna och slafveriet; ett helt och hållet falskt resonnement, ty den ryske krepostnojn är icke blott glede adscriptus, utan jemväl fästad vid sin herres person, som kan rycka honom från gård och grund och taga honom i sitt hus, der han blir dvornik (portvakt) eller betjent. Herremannen får icke sälja sina underhafvande utan tillika med jorden, det är sannt, men han har rättighet att förflytta dem från ett gods till ett annat, om dessa också äro belägna tusentals verst från hvarandra. Hela guvernementet omkring S:t Petersburg har på detta sätt blifvit befolkadt, och knappt hade de bönder, som af en godsegare blifvit med våld dittransporterade från Smolenska guvernementet, hunnit sätta sig in i sina nya förhållanden, förrän det föll deras husbonde in att åter skicka dem tillbaka till deras fordna hem. Och hvarföre? Jo,emedan de hade byggt sig nätta hus i grannskapet af Petersburg, hvilka husbonden ville byra ut för egen räkning. Det är tillräckligt att något litet lyfta på den slöja, som betäcker den ryska lifegenskapen, för att låta det gräsliga i detta förhållande träda i dagen; och man behöfver icke spilla många ord för att bevisa nödvändigheten af en förändring i det närvarande tillståndet. Då de ryska godsegarne kalla böndernas emancpation ett intrång på eganderätten, så sker detta, säger Golovin, emedan de icke sjelfva äro förtrogna med sakernas tillstånd. Det är ett autentiskt faktum att i medeltal 72 adelsmän årligen blifva mördade af sina lifegna. Att gifva dessa sednare friheten, vill således icke säga: att sätta knifven i handen på dem, utan tvärtom att vrida den ur deras. hand. Redan kejsar Nikolaus sade: Om adelsmännen igke vilja befria sina bönder, så är det icke min skull, om de blifva utrotade af dem. Lagen förbjuder de lifegna att gå i någon som helst skola! Skola då tretton millioner menniskor för evigt vara beröfvade hvarje medel till bildning? Och hvem kan väl veta, om icke bland de menniskor, som man håller på detta sätt fjettrade, stora snillen yprar sig, hvilka gå förlorade för verlden