Aftonbladet – 29 februari 1860, sida 2

TY AS — Skulle man sätta tro till Stockholms Dagblad för i dag, så skulle Aftonbladet ha frågasatt, att konungen skulle kunna anse sig pligtig att om en af svenska representationen beslutad grundlagsändring inhbermta prorska Storthingets, icke blott råd och ytstrande, utan beslut. Är det verkligen Dagbladets mening att påstå detta? I sådant fall vänta vi af dess redaktion så mycken sanningskärlek, att den upplyser sina läsare, att detta påstående innefattar ett misstag. Något dylikt har aldrig varit i A. B. yrkadt eller medgifvet. Skulle åter Dagbladsartikeln, såsom vii det längsta vilja hoppas, icke ha nämnde försåtliga syfte, utan innefatta blott en oredig och illa uttryckt framställning af det förhållande, som eger rum, då för Sverges och Norgesregeringar samtidigt framläggas lagförslag, hvilka icke kunna sanktioneras för att träda i kraft som lagar i det ena landet, såframt de ej blifvit antagna äfven i det andra, så. bedja vi D. B. benäget besinna, stt i sådant fall hvartdera rikets regeringsmakt visserligen fäster afseende på hvad som blifvit af det andra landets statsmakter vidgjordt, men att någon formel inblandning af den ena regeringsmakten i den andras förhandlingar dock icke ifrågakosamer. Då D. B. icke låtsar förstå hvad vi mena med en moralisk påtryekning från det ena iandet mot unionsfiendtliga stagandens antagande i det andra, så torde bladet draga sig till. minnes hvad som i detta ögonblick tilldrager sig på svenska riksdagen. Håller man icke just nu på med att föranstalta en moralisk påtryckning i afseende på ståtbållarefrågan; och D. Bs. lärer väl icke vilja påstå, att den föranledes af någon konungens önskan att inhemta svenska riksdagens råd, yttrande eller beslut. Riktades nu denna moraliska påtryckning mot ett verkligen unionsfiendtligt stadgandes antagande i Norge, så skulle vi anse densamma (NB. den moraliska påtryckningen, men icke ett försök att få deltaga i behandlingen i norska regeringen) vara fullkomligt i .sin ordning. Nu bekämpa vi densamma, emedan frågan rörer en för Sverge och unionen i allas tanka likgiltig sak. Vi ha bemött Dagbladsuppsatsen aktningsfullt, under förutsittning att dess syfte icke är så jesuitiskt som dess form kan gifva anledning antaga. Dagbladets svar skall tvifvelsutan bringa oss på det klara härutinnan och visa huruvida D. B:s mening är att diskutera rättsfrågor eller endast att framkasta lögnaktiga och försåtliga insinuationer.