Aftonbladet – 29 februari 1860, sida 1

Hvad vet jag! sade postmästaren och ryckte på axlarne; finnas de ej ännu, så komma de väl framdeles. Det kommer på ett ut. Vill ni ha ett rum? De hvilade på halm i ett vindsrum till midnatten, och fortsatte ridten, sedan alla begifvit sig till ro i den lilla staden. Bland de många vidunderliga förändringar, som timat med folket, och som för Darnay gjorde denna vilda färd så lik en dröm, var den allmänt rådande frånvaron af sömn icke den minsta. När de efter flera timmars ridt på den eländiga vägen ankommo till någon liten usel by, så var der icke mörkt,utan ljus skimrade i alla fönster, och invånarne i mörka natten på ett spöklikt sätt upptagna med att dansa i ring omkring ett tanigt frihetsträd, eller samlade för att sjunga en frihetshymn. Lyckligtvis sof man dock i Beauvais den natten, så att de lyckligen kommo ut derifrån och åter Lefunno sig på en folktom väg, ridande i köld och regn bland utmärglade åkerfält, som icke hade gifvit några skördar det året, och hvil.kas. enformighet endast afbröts af svarta ruiner af uppbrända bostäder och plötsligt framrusande patrullerande patrioter, som, liggande i bakhåll, öfverallt bevakade vägarne. I dagbräckningen befunno de sig ändtligen framför hufvudstadens murar. Barrigren var stängd och starkt bevakad när de redo fram till den. ,Hvar äro fångens papper ? frågade en karl med beslutsam uppsyn, som tycktes vara något slags befälhafvare och. blifvit utkallad af vakten. På ett obehagligt sätt öfverraskad af denna benämning, bad: Darnay den frågande lägga märke till, att han var en fri resande och fransk medborgare, som för sin personliga säkerhets skull hade anförtrott sig åt en eskort, hvilken han sjelf hade betalt.