Aftonbladet – 29 februari 1860, sida 1

att stilla honom: Låt honom vara, låt honom varal Han får snart sin dom i Paris.n Sin dom ! upprepade hofslagaren, svängande sin hammare. Ja, ja, sin dom som förrädare. Hopen yttrade tjutande sitt bifall. Darnay tillbakahöll postmästaren, som ville leda hans häst in på postgården — den druckne patrioten satt helt lugn på sin häst och såg på med tåget kring handlofven — och sade, så snart hans röst kunde höras: Mina vänner, I misstagen er. Jag är ingen förrädare. Han ljuger! skrek hofslagaren. Han är en förrädare enligt nyaste lagen. Folket har rättighet att fordra hans lif. Hans Nf är ej hans eget. : I samma ögonblick som Darnay i hopens ögon läste en hotelse, som snart skulle kunnat gå i verkställighet, ledde postmästaren hans häst in på postgården; eskorten slöt sig tätt intill honom, och portarne stängdes. Hofslagaren slog ett väldigt slag på dem med sin hammare, men någonting vidare blef ej heller af. Hvad är det för en lag, som smeden talade om? frågade Darnay, postmästaren, sedan han tackat honom och nu stod bredvid honom på gården. Han menade lagen, som förklarar emigranternas egendom för förverkad. När utfärdades den? Den fjortonde dennes. Samma dag jag lemnade England! ,Folket säger, att detta bara är en början, och att det snart skall utfärdas flera — i fall det icke redan skett — genom hvilka alla emigranter landsförvisas och alla, som komma tillbaka, skola straffas med döden. Det var det, som han menade, när han sade att ert lif icke är ert eget. Men sådana lagar finnas väl icke ännu ?