Aftonbladet – 28 februari 1860, sida 2

Hr N:s anförandei N. D. A. n:r 10, asdra sidan, första spalten. Skulle likväl någon vilja förklara de uti ingressen till riksakten förekommande orden: De nya konstitutionella förhållanden, som genom föreningen mellan Sverge och Norge uppkommit, vara liktydiga med unionella, så bör han ej heller förbise, att rikets ständer i samma ingress förklara, att de med sitt enstämmiga samtycke bekräftat de med afseende på dessa konstitutionella förhållanden i Norges riksdag (! rikes) grundlag af den 4 Nov. 1814 införda stadganden,, och således icke kunna annat än medgifva, att alla i Norges grundlag införda unionella stadganden äro af Sveu rikes ständer bekräftade och alltså behöfva rikets ständers bifall för att kunna ändras; en åsigt, som likväl jag för min del ej omfattar. Att genom ett o aot Flygbladet pag: 24. I ingressen till riksakten förklara ständerna, att Vi med anledning af K. M:ts nådiga proposition af d. 12 sistl. April om de nya konstitutionella förhållanden, som genom föreningen mellan Sverge och Norge uppkommit, erkänt och med vårt enstämmiga samtycke bekräftat de med afseende på dessa konstitutioneila förhållanden i Norges rikes grundlag af d. 4 Nov. 1814 införda stadganden, hvilka under förbehåll af vår konstitutionella rätt i de delar, som skulle medföra förändring eller jemkning i Sveriges rikes regeringsform, af vår allernådigste konung och herre blifvit... antagne och besvurner. Hr N. har naturligtvis vid anförande af dessa ord uteslutit hvad vi med kursiv stil utmärkt på det att det skulle se ut, som om ständerna i allmänhet bekräftat de stadganden i Norges Grundlov, som hr N. vill kalla unionella, och icke blott dem, som medföra ändring eller ljemkning i regeringsformen, iveradt: Så tycker icke jag reservera sig emot en slutsats, till hvilken man genom en stympad citarion bragt en låtsad motståndare, är visserligen rätt fiffigt, men hör till ett stridssätt, om hvilket edra ord gälla: Gentlemannen har ett annat sätt att gå till vägan. Då universitetets tjenstemän — såsom I ganska riktigt antydt — ej hafva samma ledighet, som riksarkivets, att befatta sig med tidningspolemik, så vågar jag ej lofva, att till besvarande upptaga de vackra saker, som denna min skrifvelse möjligen kan föranleda eder att ytterligare om mig yttra. Om blott den sak, för hvilken jag kämpar, segrar, så må min person gerna tjena till afledare af eder vrede. Jag tröstar mig med åBentleys ord: Nobody was ever written dowp but by himself. Upsala den 25 Febr. 1860. : Carl Gustaf Malmsiröm.