Aftonbladet – 28 februari 1860, sida 2

jag (flygbladet pag. 24) skulle hafva vrängt hr Nordströms bevisning angående de mellan de svenska kommissarierna och Storthinget afhandlade Grundlovsparagrafernas egenskap af fördrag. Det stycke i hr Nordströms anförande, som jag bär afsig, upptager 12, tum af en spalt i Nya Dagligt Allehanda och innehåller åskilliga andra saker; hvarföre jag ej ansåg mig kunna anföra det in extenso, utan dristade försöka att göra ett sammandrag deraf. Då hr N. i spetsen för sin bevisning på detta ställe Batte konventionen i Moss; då denna konventions ord: mutan att deruti föreslå andra förändringar än sådane, som äro nödvändiga för begge rikenas föreningn. i Nya. Dagligt Allehandas referat af hr N:s anförande voro kursiverade; då i den: följande framställningen ordet förslag likaledes kursiverades, så trodde jag verkligen, att hr N. ansåg hufvudpunkten i bevisningen vara Mosskonventionens stadgande om föreslåendet. Recensenten i Nya Dagligt Allehanda säger emellertid, att så icke är, och då han tyckes känna hr -N:s innersta tankar bättre än jag, så får jag väl tro honom. Men jag är säker, att mången, som läser det åsyftade stället i br N:s anförande (Nya Dagligt Allehanda för den 12 Januari andra sidan, andra spalten), skall begå samma misstag som jag. Och då jag till yttermera visso på samma ställe i flygbladet sagt: Såsom unionella stadganden i Norges Grundlov vill hr N. anse alla de bestämmelser, som deri infördes på grund af öfverenskommelse mellan de svenska kommissarierna och Storthingets, så har jag ju ur hr N:s bevisning äfven upptagit det, som enligt recensentens påstående är det hufvudsakliga, och kan således med temlig kallblodighet emottaga beskyllningen om bristande aktning för sanning och historisk noggrannhet. Det andra beviset på min förmåga, att läsa rent och ärligt innantill, torde lättast utredas genom parallelt aftryck af dithörande ställen: