Aftonbladet – 28 februari 1860, sida 1

RELEGERAD SETT TENN SEN STOCKHOLM den 28 Febr. Inom den europeiska politiken börjar det åter bli mycket molndigert, och enligt de sednaste telegrafunderrättelserna tyckes det se nästan lika kr giskt ut nu som förlidet år vid denna tid. Utsigterna till en fredlig lösning af frågan om Central-Italien förmörkas alltmera. De rykten, som någon tid bortåt hade varit gängse om ett närmande eller åtminstone försök till närmande emellan franske kejsaren och påfven, visa sig alldeles ogrundade. Om någon hade föreställt sig, att påfven genom kejsar Napoleons bestämda uppträdande hade konmit till insigt om, att det vore nödvändigt att i tid gifva. efter, för att rädda hvad som räddas kunde, så blir det af alla de sednäste vnderrättelserna mycket klart, alt påfven från Österrike fått några nya löften och försäkringar, som göra honom ovillig att ingå på något slags kompromiss. Så har kardival Antonelli nyligen vägrat att gå in på ett arrangement, enligt hvilket Romagnans blifvande beherrskare skulle för detta land erkänna ett slags påfvens öfverhögbet; och ännu mera betecknande är det, att påtven i ett bref till de franska legitimisternas. tronpretendent, grefven af Chambotd, skall ha titulerat honom för Hans allrakristligaste måajestät och kyrkans äldste son. Nu erfar man äfven, att franske utrikesministern i en till Wien skickad depesch klagat deröfver, att påfven låter ställningen bli alltmera betänklig. Hvad det är, som lifvat påfvens förhoppningar om ett fullkomligt bibehållande af status quo, finner man lätt af Morning Chronicles efter allt utseende tillförlitliga notis om en nyligen afslutad allians mellan Österrik? och Ryssland. Ryssland har nu qväst och straffat Österrike tillräckligt för den otrobet det visade under orientaliska kriget. Det djupt förödmjukade Österrike har funnit det bättre att-bero af Rysslands än af kejsar Napoleons nåd; det har kysst riset och lofvat, vatt aldrig göra så mer,. Ryssland förehar ånyo någon manöver i de orientaliska affär rerna, och det har i Österrike försäkrat sig om-cen allierad, som måste följa det blindt. Man försöker att vinna äfven Preussen för detta förbund, och dess närmaste följd har varit, dels påfvens mera tredskande och utnanande hållning, dels till Turin ankomna ryska varningar mot annexationen. för — sm andra sidan torde dessa underrättelser påskynda, utveckla och stärka de förbindelser, England och Frankrike äro färdiga att ingå med hvarandra, och göra vestmakternas allians intimare än någonsin. ISardinien gör man sig krigsfärdig; de rustningar, som redan någon tid pågått, bedrifvas nu med mycsen ifver, och armåens mobilisering har till en del redan blifvit påbegynt genom inkallande af fyra permitterade åldersklasser. Äfven från Frankrike börjar det talas .om rustningar.