Aftonbladet – 27 februari 1860, sida 2

telse påligger både Sverges och Norges statsmakter, att icke uti sinå grundlagar eller andra laga stadgar företaga, några sådana förändringar, hvilka strida mot: unionens principer, hvilka skulle faktiskt omöjliggöra unionens fortfarande. Icke heller lärer någon. vilja bestrida, att, om i ettdera land tt för-: slag till. en sådan förändring bragtes å DT det. skulle kunna vara det andra landets 1: presentation eHer regering: förmenadt, att mot detsamma göra invändningar hos sitt lands konung, med anhållan att, då han i sin egenskap af äfven det andra rikets monark tager det ifrågavarande förslaget i öfvervägande, ban icke måtte förbise detinflytande som dess antagande skulle hafva på de förenade rikenas ställning till hvarandra, på möjligheten af unionens fortbestånd. Men den obestridliga rättigheten till sådana föreställningar, till en sådan moralisk, påtryckning från det en landet mot unionsåendtliga lagars antagande i det andra, den är dock någonting Helt annat än rättigheten till ett formligt deltagande: i sjelfva förhandlinarne och besluter, inom det andra rikets regering, angående dess lagstiftvingsåtgärder. Nåzon dylik rättighet finnes icke i någon lag medgifven. Det må vara en brist i föreningsördraget, att ej en form finnes för gemensamma förhandlingar angående sådana frågor, som indirekt röra det andra landet, och att det bör blifva en af uppgifterna för den blifvande revisionen, att åvägabringa en sådan form, men för närvaranne saknas den ännu; och en föredragning af en svensk) grundlagsändringsfråga inför sammansatt svenskt och norskt statsråd och efter den i Norge var rande regeringens hörande (såsom det håter i riksakten) måste derföre af oss på det bestämdäste bestrides. Dagbladsförfattaren synes äfven helt och hållet ha. förbisett, att genom ekonomiutskottets beslut har också, åtminstone inom utskottet, all fråga nu förfallit om yrkande derpå, att ståthållarefrågan skulle behandlas i sammansatt statsråd. Utskottsförslaget, huru opolitiskt det än må anses med afseende på ståthållarefrågans fullkomliga likgiltighet för Svergey fordrar alldeles icke något den svenska. regeringsmaktens. ingripande uti den norska regeringens förhandlingar, på sätt fallet var med sednare delen af afdelningens förslag. Och det var, just detta, som egentligen håde varit ett försök till ingrepp i Norges fria sjelfbestämmelserätt. il Ett försök, om det göres, att inverka på konungens beslut såsom Norges konung, kan möjligen förtryta norrmännen, men det Kan icke förnärma dem.