Aftonbladet – 27 februari 1860, sida 1

tyst, och denna taktik visade sig också vara den enda riktiga, ty Nelly började nu ruerc in medias res. Mr Harry Dale, sade hon, och det vredgade uttrycket i hennes ansigte blef änvu starkare, mr Harry Dale har temligen öfverdrifna tankar om sig sjelf, förmodar jag. Han anses för-en fullkomlig gentleman, och den hertn trorkanske också, att jag skall fortfarande anse honom så, efter hvad som iu passerat., Jag väntade tåligt tills hon åter fann för godt att fortfara, och efter några minuters tystnad fullföljde hon: Vi gjorde en liten promenad; Hetherton ilby var med oss, och till slut kommo vi ned till brön öfver bäcken. Jag gick upp på bron och lutade mig öfver ledstången, och bäst jag stod der, föll det mig in att jag der hade det ypperligaste tillfälle att öfvertyga mig om hvem af dem som — hvem af dem som —— mest höll af mig. Åh nej, se nu ej så der på mig, du vet mycket väl hvad jag menar; jag ville naturligtvis säga: hvem af pg) som hyste mesta vänskap för mig. Jag je ÄN fot (Nelly har den vackraste fot n Hotter niska kan se) mot brokanten, och blott och bart händelsevis — men hvad skrattar du då åt? — händelsevis, säger jag, föll min ena sko i vattnet. Se bara på, är den icke vacker? Af bronzerad saffian med broderier och röca hen dra der kastade du händelsevis i vattnet? Det var då ej utan offer du fick den upplysningen du åstundade. Jag wille nu ju en gång veta. Som sagdt, skon föll i vattnet och dansade lustigt nedå bäcken. Jag sneglade på de två kavaljererna, och stod ej den afskyvärde Harry Dale der, som om han varit af sten! Han rörde sig mir.sann ej ur fläcken; — bevars, dertill var hau alltför förnäm. Vårdslöst lutad mot ledstången, såg gunstig herrn alls icke åt mig. Det är ett skönt litet bad, sade han, och betraktade uppmägksamt skons rörelser på vattenytan. Kan du tänka dig något mer oförsynt,.