Aftonbladet – 25 februari 1860, sida 2

Då vi först sent i går e. m. erhböllo kännedom om det.af ekonomiutskottet. fattade beslut med: anledning af-hr Dalmans motion i norska frågan, måste vi då inskränka oss till ett enkelt. omförmälande af utgången. . Det lärer likväl säkerligen icke ha undfallit någon, som med uppmärksamhet följt denna sak och gjort sig reda för det, hvarom fråga egentligen är, att icke blott den knappa majoritet, med hvilken den af utskottet godkända delen af afdelningens förslag bifölls, utan, ännu mer, förkastandet af afdelningsförslagets sednare del, häntyder derpå, att den allsidiga belysning, som saken under de sednare dagarne erhållit, dock börjat att utöfva sitt inflytande och förmått den fanatiserade sidan till vigtiga koncessioner. Vi ha mer. än en gång haft tillfälle ådagalägga, att den omständigheten, buruvida svenska ständerna i önskningsväg till konungen frambure en opinion. för eller emot norska ståthållareembetets afskaffande, vore af jemförelsevis mindre vigt; men att det hufvudsakliga, det för Norges rätt företrädesvis förnärmande vore, att uppställa det bestämda anspråket, att svenska regeringen skulle ega rätt att inblanda sig i behandlingen af norska Storthingets beslut. Förkastandet af afdelningens förslag, att ärendet måtte till behandling företagas i den ordning 5 riksakten bestämmern, bevisar, att utskottets majoritet insett, att det nyssnämnda anspråket icke kunde försvaras. Bemärkelsefullt nog i detta hänseende är, att Dagligt Allehanda, som eljest syns ganska väl känna hvad som tilldrager sig i ekonomiutskottet, i går afton alldeles ignorerade den omständigheten, att nämnde vigtiga del af afdelningsförslaget blifvit afslagen. Äfven Stockholms Dagblad, som dock hade haft tillfälle att af. A. B. för i går alton erhålla kännedom om förhållandet, har i dag på morgonen lemnat sina läsare i okunnighet om denna väsendtliga omständighet. På samma gång vi uttrycka vår fägnad deröfver, att utskottets majoritet ådagalagt åtminstone så mycken moderation, att det förkastat ofvannämnde yrkande, böra vi emellertid förklara, att vi äro långt ifrån att gilla den del af förslaget, som vunnit afdelningens bifall; Det är tynnerhet den mångtydiga förklaringen, att stadgandet om ståthållareskapet är ett wunionelt stadgande, som måste föranleda detta förslags bekämpande af hvar och en, som vill undvika hvarje, äfven det minsta, ingrepp i Norges grundlag, lika väl som man skulle bestrida hvarje försök till norsk inblandning i Sverges grundlagsstiftning. Bortfalla deremot de nämnda orden, unionella stadgande, så skola vi visserligen fortfarande anse den framställning i ämnet, hvilken derförutan komme att ske, såsom i yttersta grad opolitisk, alldenstund den rörde ett ämne, som för Sverge de facto icke har