medan jag stod der, såg jag en vacker vagn köra fram till porten och ett fruntimmer stiga ur, som verkligen var den fordna Margaretha Frazer — allvarsammare, ståtligare, strängare, bade jag nära på sagt. . Men då jag tankfull stod -och betraktade huset, såg jag henne komma fram till fönstret åt gatan med ett litet barn på sina armar, och hela hennes ansigte. strålade då af ett småleende, oändligen ljuft. Slut.