Aftonbladet – 24 februari 1860, sida 1

garetha och hennes man sågo så bleka och sorgsnå ut, som om de varit de anklågade, och ej de anklagatide. : Doktorn skydde att möta Crawforås blick, då den förre tog plats på det ställe, der vittnena hafva sin plåts, den sednare på de anklagades sida. Ock likväl sökte Cräwford — derpå var Margaretha säker — att ådraga sig sin herres uppmärksamBet. Då detta ej lycades, såg han på Margaretha med ett uttryck i sin blick, som hon ej kunde fatta. Hela hans utseende var sannerligen förändradt. I stället för den lugna mild AR AR vanligtvis uttryckte påpasslig na ade han antagit en oförskärnd. hotsnide och trotsig uppsyn, i det Kan då och då log; på ett högst obehagligt sätt, när doktorn talade om pulpeten och rd som, låg iden, Hang inställelse åter om. en vecka ansågs. nödvändig. men d vittnesmålen emot honom: voro långt ifrån fällande, antogs borgen för hans inställelse. Denna borgen erbjöds af hans bror, en anständig handlande, som var väl känd i grannskapet och till hvilke. Crawford skickat bud då han: arresterades. Sålunda blef: Orwwford åter lössläppt, till Christines stora förfäran. Hon aftog sina helgdagskläder, då BKon kom hem; med tungt jertg, och hoppades, mer än hon litade på, t de icke alla skulle blifva mördade i, sina ingar innan veckan väl var öfver Vi få tillstå att Margaretha sjelf ej alldeles var fri från fruktan för Cräwforäs bämnd; hans ögon hade hvilat med ett så ondskefullt och hämndgirigt uttryck på henne. och hennes man, då de aflade sitt vittnesmål. Men hang frånvaro i hushållet gaf Margaretha nog att göra för att hindra henne från att länge hysa dåraktig fruktan. Den omständigheten, att han var borta, förorsakade en gruflig, tomhet i deras trefliga hvardagslif,