Aftonbladet – 23 februari 1860, sida 3

MEFEHRS HV Fe cllUg ICHULl UVIla HaAlillllaltllalla!t med .utländska industrimän och affärsfo!k, har liksom mången äånnan svensk man till sin smärta fått erfara hurusom man anser oss svenskar såsom beskedliga stackare, hvilka låta utlänningar smörja kråset på vår bekostnad, under det vi uti minnena om forntida väldiga krigsbragder söka en Colibradisk lycksalighet på samma gång vi glömma eller ej lärt oss att med fosterländsk värme och in:resse uppskatta de rika ressurser dem en mild försyn skänkt vårt land och de rika anlag för industriella och mekaniska företag, som i så hög grad utmärker en stor del af befolkningen. Under en tid då för nya. fabriksanläggninzar, men isynnerhbet för de storartade svenska jernvägsanläggningarne så ofantliga summor årligen utgå från vårt fädernesland till utlandet för maskiner, frakter, rails, lokomotiver och jernvägsutensilier af mångahanda slag, vore det icke mer än tillbörligt och för landet af synnerlig vigt att de svenska verkstöder, som kunna tillverka dylika artiklar, ådrove sig kapitalisters, industriidkares och det allmänvas u;pmärksamhet, och detta så mycket hellre, som matsrialet för desamma ingenstädes kan erhållas af bättre beskaffenhet än just i Sverge; och då man nogare tari betraktande hvad svenska mekaniska verkstäder redan producerat, desamma för ingen del uti maskinfabrikation i allmänhet stå efter andra nationer. När man betänker att af de många millioner riksdaler, hvilka under de i3:ne sista åren blifvit i utlandet upplånta för statens jernvägar, en så ofantligt stor del genast åter gått ur landet för skenor, lokosnotiver m. m., så kan man ej utan djup nedslagenhet betrakta den enfald och det förbiseende, som svensken fortfarande ådagalägger vid sidan af den djerfhet och deti vissa hänseenden brådstörtade framåtsträfvande, som han vid beslutet om de betydliga jernvägsföretagen utvecklat. Att antaga det hufvudsakliga felet endast vara att söka bos de industriidkande individerna, torde väl vara för mycket vågadt; icke så förstådt som skulle dessa icke (liksom kapitalisterna) vara nog tröga i jemförelse med de utländska, utan med afseende å den märkliga omständigheten — den beklagligaste af alla — att statsmakterna vid ofvannämnde, för vårt land storartade, beslut helt och hållet glömt dessa inbemska verkstäder, då nemligen intet vilkor föreskrifvits exekutörerna angående ringaste försöks anställande att erhålla de behöfliga effekterna af inhemsk tillverkning; ingen enda uppmuntran af någon betydenhet (om ej tillverkning af skottkärror, spadar, spett o. d.) beviljats åt landets egna verkstäder — under det att som bekant t. ex. i Ryssland, der inga mer eller mindre vaksamma riksständer finnas, vid alla stora förevag föreskrifves, dels att viss tid först skall lemnas åt inhemska leverantörer och dels att åt dessa, om så erfordras, beviljas vissa procent bögre betalning; att franska regeringen gått ännu längre och förbjudit utländsk leverans för mer. än en viss proportion af, beloppet, och att slutligen alla andra länder, hvilka ba egna verkstäder, bemödat sig att gynna dem så mycket förhållandena kunnat medgifva. I Sverge har man handlat helt annorlunaa; man har t. ex. borttagit alla bithörande tullafgifter; efter beslutet om jernvägsanläggningarne brådstörtat verkställigheten och med detsamma naturligtvis äfven reqvisitionerna från utlandet; för några procents besparing i inköpspris skickat millionerna ur landet och återhemtat en eländig vara, t. ex. skenor, som, sedan de en gång blifvit utnötta, innehålla ett jern, hvilket icke eger ringaste värde, under det att utslitna skenor af svenskt jern bibehålla. som tackjern ett ganska vackert pris och kunna omgjutas till. andra effekter; proklamerat den tvetydiga, för att ej. säga falska satsen, att landet ej skadas af penningarnes utsändande, emedan vi få varan i stället, under det man förbiser; att rörelsekapitalet efter ett kort besök åter försvunnit ur landet, att malmen ligger obegagnad i våra berg, att importen med förenämnda millioner ökat missförhållandet i bandelsbalansen, och att man genom en försummad;, och billig uppmuntran åt landets industri. fördröjt. den dag, då utan tvifvel förhålländet kan vard; omvändt; eller att oftavämnda effekter kunna öka exporten och med detsamma :1 dubbelt mått gynna landets handelsställning. När nemligen utnötta jernvägsskenor af vårt goda syenska jern ännu bibehålla ett pris lika med godt tackjern, medan likartadtengelskt jern är i värde nära nog lika med noll eller fyllningsgrus, och i anseende till vårt jern8 mjukare och segare beskaffenhet, jernvägsskenor kunna förfärdigas at lätare eller smäckrare dimensioner än af. engelskt jern, så är det mer än sannolikt att man flerestädes i utlandet vid inhemtad ännedom härom kommer att tilldela vårt land mången beställning — ja måhända göra detta länge förrän vederbörande här hemma finna sig benägna att öppna ögon och öron för livad vi inom egna gränser förmå. prestera. Med hvad vi i det föregående anfört om våra statsmakter ha vi dock, som förut nämndt ej velat befria sjelfva fabrikanterna från all skuld eller klander. Vi förmena tvärtom är de. låtit sig komma till last en högst oförlåtlig trögoch lojhet. Hvar ha försök blifvit jorda att producera jernvägsutensilier? Hyad ätt har den svenske. näringsidkaren att bli uppsökt i sin tröga tillbakadragenhet och öfverdrifna anspråkslöshet? Eller qvarstår ej ännu et. sekelgamla felet, som varit en rikhaltig älla för utländningar m. fl; att mot stundom oblyg provision och ockrande suga oss in till märgen, det felet nemligen att aldrig vilja. vara den förste på eri ny bana, men väl att; sedan;.hon, en gångvär bruten, manngrant störta ; sig efter åt ett:och samma håll ända till dess onkurrensen bringar förderf. Tröghet i att ! värja och tröghet i att sluta när det är tid!. Bland niånga exempel, härpå fästa vi nu eniast uppmärksamheten vid ståljernstillverk: ningen, hvilken tog en ända med bedröfvelse: Med förestående, föga hugnesamma betrak-!